- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 36. Fredriks regering. H. 6. Efterräkning med Hattarna, Dalkarls-upproret, tronföljare-valet och dyningarna efter stormen /
122

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

banken och stadens förmögnare innevånare.
Mycket oroande var ock, att besättningens soldater
ådagalade en viss benägenhet för de missnöjda och
för deras åsigter. Man förehöll en gång
gardes-soldaterna deras pligt att, i fall så behöfdes, skjuta
skarpt på de upproriska. En bland knektarna
svarade: i Finnland fingo vi icke skjuta skarpt på
våra fiender, här hemma ämna vi icke skjuta
skarpt på våra landsmän.


Mer än andra voro naturligtvis Hattarna
uppskrämda; ty en hvar visste, att dalkarlarnas vrede
skulle drabba förnämligast dem, och man fick omigen
från flere håll höra omtalas listor öfver de krigets
upphofsmän, som skulle straffas, och de hus, som
skulle plundras. Flere personer, hörande till nämnde
parti begåfvo sig fördenskull bort från hufvudstaden.
Fredrik Gyllenborg säges hafva på något landtställe
gömt sig undan i en fiskarebod. Tessins grefvinna
utflyttade med ett par sina vänner till Nynäs, nära
Nyköping. A. J. v. Höpken ansåg sig mindre säker
i Stockholm och for derför på besök till samma
landtgods; men fruntimren förklarade honom denna
gång mindre välkommen, ty hans person kunde
ditlocka de upproriska bönderna. Höpken måste afresa
och stannade sedermera icke förr än i trakten af
Kristianstad[1]. Utländska sändebud talade om
behofvet af skyddsvakt; och, samma dag, dalkarlarna
anlände till Stockholm, uppbrände Lanmary sina listor
öfver de svenskar, som åtnjutit underhålls-penningar
från Frankrike. Rådet var ofta församladt; men i
de protokoll, som dervid fördes, upptog man för det
mesta blott besluten, icke de föregående
öfverläggningarna: det tyckes, som af fruktan för
efterräkningar ingen bland rådsherrarna vågat uttala några
bestämdare åsigter, åtminstone icke låta dem för sin


[1] Vetensk.-Akad. Bibl. Voltemats anekdoter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:06:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/36/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free