- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 36. Fredriks regering. H. 6. Efterräkning med Hattarna, Dalkarls-upproret, tronföljare-valet och dyningarna efter stormen /
123

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

räkning införas i protokollen[1]. Både Gyllenborg och
Tessin iakttogo härutinnan mycken försigtighet, och
ingendera visade på långt när den beslutsamhet och
det mod, som en statsman bör vid sådana tillfällen
ådagalägga. Hvad Tessin angår, så anmodades han
besöka dalkarlarna för att med sin kända vältalighet
lugna deras sinnen, men han vägrade och mente sitt
uppträdande snarare förbittra än lugna; en
anmärkning, som kunde vara ett räddhågans svepskäl, men
som också innehöll mycken sanning. När sedermera
dalkarlarna inryckte i Stockholm, skall han liksom
några andra Hattar hafva för det mesta hållit sig
undangömd i någon bland stadens aflägsnare delar.
Karl Gyllenborg varnades af flere anhängare, hvilka
bådo honom i tid rädda sig undan; men, berättar
vännen, det franska sändebudet[2], han visade ett
sannt hjeltemod, och förklarade sig ämna i
förlitande på samvetets goda vittnesbörd stanna qvar.

Andra deremot omtala, huru han verkligen ämnade
afvika, men blott i högsta nödfall; och huru han blef
så betagen af oro, att han stundom icke mägtade
befatta sig med de allmänna angelägenheterna; ja, att
han verkligen för en kort tid begaf sig ur staden[3].
Bland Hatt-partiets framstående personer, funnos ej
mer än två, nämligen Rosen och Lagercrantz, hvilka
vid denna vådliga brytning ådagalade någon högre
grad af mod och beslutsamhet.

Vi minnas, huru grefvinnan De la Gardie, fröken
Henrika Liewen och friherrinnan Buddenbrock voro
de fruntimmer, som under åren 1737—1740 hade i
hufvudstadens sällskapskretsar framstått som Hatt-


[1] Till följe, hette det, af brådskan blefvo dessa dagars
rådsprotokoll icke justerade; de fattade besluten verkställdes likväl
genast. Se Råds-prot. den 2 Februari 1745, då justeringen först
skedde.
[2] Fransyska min. bref den 5 Juli 1743.
[3] Kongl. Bibl., Magnus v. Celses, Svenske mäns minnen. Fol. s. 164.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:06:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/36/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free