Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej borde lita på hertigen, hvilken redan vore död. 2)
Att en Erik Sparres tjenare hade yttrat, det grefve Per
och hans arfvingar vore rätta ägare Ull Tureholm, fastän
hertigen tillegnat sig godset och der anlagt Marieslad. 3)
Att Erik Sparre hade nedsändl några hästar, som man
trodde, för att understödja Axel Lejonhufvud. Härvid
anmärkte Sparre, alt han ingalunda vore pliglig ansvara
för sina tjenares och landtbönders lösa ord. Hvad
hästarna åter beträffade, kunde han lålteligen bevisa, att
de för foderbrist på Sundby voro nedsände Ull
Vester-götland och del hela tre veckor före konung Johans död.
Hans furstliga nåde kunde också sjelf nogsamt besinna,
att, om Erik Sparre velat så uppenbarliga biträda Axel
Lejonhufvud, hade han icke sjelf begifvit sig i hertigens
våld. Karl invände, att Axel Lejonhufvud kunde af
hetsighet hafva börjat upproret för tidigt; hvarpå Sparre med
en liflig och dyr ed försäkrade sin oskuld. Karl sade
dock, att, emedan saken var misstänkt, skulle herr Erik
stanna på slottet öfver natten eller också ställa borgen
för sig. Sparre svarade: att, ehuru en sådan förbindelse
af honom icke lagligen kunde fordras, tvi/lade han dock
ingalunda att finna löftesmän; vände sig så till de
närvarande rådsherrarna, hvilka alla förklarade sig beredvilliga
dertill. Hertigen blef något förlägen, tog dock borgen af
Erik Stenbock, Klas Bjelke och Bengt Ribbing; samt
förklarade sig vilja stå fast vid den gjorda förlikningen. Erik
Sparre försäkrade detsamma. Karl frågade då, om han
med uppräckta finger ville besvärja det, hvilket Sparre
straxt gjorde, fallande tillika på ett knä för hertigen.
Denne blef nu blidkad och försäkrade, att, så snart Nils
Gyllenstiema komme till staden, skulle förlikningsbrefven
utvexlas. Derpå fick Sparre återvända hem ’).
Emedan Gyllenstiema dröjde, blefvo herrarna den 15
Dec. uppfordrade i den så kallade Vintersalen på slottet,
der hertigen i rådets närvaro förkunnade dem tillgift,
ehuru både de och flere förljenl hans ogunst; härvid ka-
*) Riksarkivet. Erik Sparres minnesbok, första delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
