Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tlunds rått oförkränkt, allenast han på sin sida vtlle
lemna dem full rättvisa. Ett annat förslag var, att prina
Joban af Östergötland skulle tagas tiil konung oob her»
ligen till hans förmyndare^ detta gillades Bnnu mindre af
den sednare.
Under dessa öfverliggningar inlemnade rädet oob
adeln en skrifvelse om sina privilegier. Den var
förfäktad af Erik Sparre och ganska vidlyftig. Först innehöll
den en allman framställning om rikets behof samt stftn»
derr.a* ocb serdeles adelns anhållan om bekräftelse på
sina privilegier. Man började med en bedröflig målning
af landets tillstånd, konung Johan till föga beder; man
hoppades dock nu bättre tider. Ridderskapet och adeln
begärde derföre sladfästelse på sina urgamla privilegier,
Och hoppades, likasom ständerna i allmänhet, konungens
bifeUl dertill; så mycket mera, som allom var kunnigt,
huru godvilligt de gifvit ar fr ätten åt konung Gustafs
hus, oeh huru de sedermera under konung Sigismunds
frånvaro hållit sin trohet mot honom. Man härer väl
många påstå, tilläde de, det eders majestät, såsom
arf-konung, vore obetingad och ieke pligtig att afiägga några
förbindelser. Men sådant är både ogrundadt och obilligt.
Det är allmänt kunnigt, huru från urminnes tider Sver~
ges konungar varit vid lag och rätt bundne. De många
för skrifningar, som blifvit gjorda i konungarna Gustafs,
Eriks ock Johans tider, bevisa nogsamt, att ständerna ej
bortskänkt tina välfångna privilegier. En hvar ärlig,
förståndig och rättvis man kan Ijusligen förstå, att, ehuru
ständerna inföit arfträtten till kronan, hafva de dermed
ingalunda velat förminska sm egen frihet i andra saker.
Sådant kan endast yrkas af några ögontjenare och
smick-rerre; men för den kungliga ätten vore det hvarken
förnuftigt eller berömligt att så handla, och dymedelst med
otack belöna den välgerrung, som dem genom arfsrätten
vederfaren är. Hvad det ordalaget vidkommer, att en
arfkonung bör regera abeolute, så är derom i Sverge■
icke mycket tillför ene hör dt; men väl hafver en Nero
fordom påstått och sagt.- »Jag är Gudarnas sändebud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
