- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 41. Adolf Fredriks regering. H. 3. Reduktions-riksdagen 1765-1766, kronprinsen Gustafs ungdom och förmälning och Reaktions-riksdagen 1769-1770 /
379

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kraftfulla ansträngningar bemöda sig om att göra
dessa åsigter, dessa dygder gällande i hela sitt
sam-hällslif, för hela sin framtid; men man ser ock, huru
dessa bemödanden motarbetas och tillintetgöras af
just de personer och samhällsklasser, som i främsta
rummet bort dem understödja och befrämja.

Uppträdet fick snart sitt efterspel. Båda dessa
riksmötens historia blef i förkortadt sammandrag
upprepad under riksdagen 1771—1772, då först
Mösspartiet omigen bemägtigade sig styrelsen; men blef
efter några månader ånyo störtadt, till en del genom
egna fel, hufvudsakligen dock genom ett nytt
Hof-Hattförbund; den gången likväl till fördel, icke för
Hattarna, utan för hofvet.

Af flere uppträden under frihetstidens sista
riksdagar visar det sig, att oaktadt alla förvillelser och
missöden hade dock en betydlig del af svenska folket
bibehållit varm kärlek till det fria statsskicket; och
likaså, att begge partierna sökte hvart på sitt sätt
afskafTa dess missbruk; Mössorna i ekonomisk väg
genom reduktions-riksdagen 1765, och Hattarna i
statsrättslig genom säkerhets-akten 1769. Till någon
försoning, någon gemensam åsigt eller åtgerd
härutinnan förmådde likväl svenska folket den gången
icke arbeta sig fram. Någon för utförandet af ett
sådant jetteverk tillräckligt öfverlägsen och ädel
personlighet fanns ej. De, som i första rummet bort
eller kunnat våga försöket, prins Gustaf och Axel
Fersen, voro för ensidigt fästade, den ene vid tronen,
den andre vid riddarhuset. Den förre ansåg en nära
enväldig konungamagt, den sednare en stark
bördsaristokrati vara oumbärliga villkor för Sverges lycka.
Ingendera hade sinne lör den utveckling till
demokratisk sjelfstyrelse, som till följe af då varande
omständigheter utgjorde det mer och mer framträdande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:20:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/41/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free