- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
9

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krisrådet Beckfriis, en bördsstolt och myndig herre,
träffade bondetalmannen Josef Hansson, yttrade han
till denne: »Hädanefter får ni vara nöjd med att vara
endast hvad ni är.» — »Det få vi allt härefter vara,
litet hvar», .blef bondens dräpande svar.

En stor del af adeln hade sina slägttraditioner
från feodalväldets och lifegenskapens dagar eller från
den franska, tyska och polska adelns föredömen, och
dessa traditioner hängde envist fast, trots all påverkan
af tidehvarfvets upplysning. De framträdde i en ofta
löjlig andryghet och anspråk på förnedrande
ödmjukhet af »vanbördige», i synnerhet af underlydande.
Adelsfrun lät sig benämna »hennes nåd» och ofrälseqvinnan
skulle helsa henne genom att knäböjande »kyssa kjolen».
Endast med blottadt hufv-ud fingo adelsgodsets
under-hafvande beträda gårdsplanen. Adelsherrskap skulle
hafva sina hedersplatser och särskilda företräden i
salongen, i kyrkan — ja till och med i skolan, då den
undantagsvis anlitades. Den ofta anstötliga och förnärmande
bördshögfärden blef emellertid en skottafla för bitande
satir, helst som den stora mängden af adelsfolk
saknade de ekonomiska tillgångar, som behöfdes för
häf-dande af de stora anspråken. Icke heller kunde dessa
hos den stora mängden af det höglofliga ståndets
ledamöter uppbäras af erforderliga kunskaper. För att
undvika beblandningen med »ofrälsepack» höll adeln
vanligen ej sina söner i de allmänna’ skolorna, utan
lät dem undervisas hemma af informatorer, hvilka
vanligen fingo klen aflöning och hade skicklighet
därefter. Den ofrälse ynglingen, sådan han utgick från
skolan och gymnasium, var också i bokvetande, om
än ej i »savoir vivre», öfverlägsen adel synglingen, sådan
denne utgick från hemmet. Riksclagsintriger och
parti-tjenster beredde fortkomst åt den unge ädlingen, så
länge riksdagen hade makten; sedan gälde det att söka
hofgunst och vinna mäktiga gynnare genom beställ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free