- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
39

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

yngre syskon stod Gustaf i ett kyligt förhållande;
endast hertig Karl visste han ännu fängsia vid sina
nöjen och intressen. Enkedrottningen och hertig Karl
hade, med större kostnad än tillgångar, livar, sin
särskilda hofhållning, och de ekonomiska svårigheterna
föranledde allehanda trassel. Därtill kom, att konungen
tyckte om att utså split i sin omgifning samt röjde
en lätt sårad fåfänga, ett ofta retsamt godtycke och
en besvärlig intriglust.

Till sina »petits soupers» eller små
aftonunderhållningar på slottet samlade Gustaf under de första
åren en liten krets af literärt bildade män, hvilka han
ibland kallade sin »lilla akademi». Där sammanträffade
Karl Scheffer, Höpken, G. Ehrensvärd och Beylon;
Gyllenborg, Adlerbeth och Botin uppläste där sina
literära arbeten; Bellman hördes där någon gång till
sällskapets fägnad föredraga sina glada sånger,
Kellgren och Leopold trädde där i närmare beröring med
hofvet. En annan krets, i hvilken Gustaf gerna rörde
sig, var den högre damesocieteten; det låg i hans väsen
och intressen något qvinligt. I denna krets lyste som
»de tre gracerna» grefvinnorna Höpken, Löwenhjelm
och Meyerfelt, hvilkas skönhet och behag voro vida
större än deras sedlighetsrykte. Där framstodo äfven
mönster för fin, ädel qvinlighet, såsom Ulrika Sparre,
född Strömfelt, och Hedvig v. Fersen, född De la
Garclie. Till ämnena för liofvets galanterikrönika hörde
hertig Karls kärleksförhållande till grefvinnan
Löwenhjelm och hertig Fredrik Adolfs misslyckade frieri till
fröken Sofie v. Fersen (sedermera gift med grefve
Piper).

Bland liofvets nöjen intogo naturligtvis
skådespelen främsta rummet. Kort efter återkomsten till
Stockholm uppfördes (juni 1773) efter omsorgsfull
uppsättning och inöfning operan »Thétis och Pélée», hvilken
fordom af kardinal Mazarin gifvits för Ludvig XIV.
Den sålunda grundlagda »stora operan» blef förelöparen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/47/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free