- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 47. Gustaf III:s regering. H. 1. Reformtiden 1772-78, brytningstiden 1778-87 av Otto Sjögren /
284

(1823-1872) [MARC] [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

justitieminister, men uteglömt eller utelemnat den i det
senare. Konungen utfylde denna lucka på ett sätt,
som väckte stort uppseende. Då justitiekansleren
Wachtmeister, hvilken stod högt i gunst, begärde att
blifva president i Svea hofrätt efter den afskedade
Rosir, uppfylde konungen ej blott denna begäran,
utan intog honom tillika i rådet samt gaf honom
titel och värdighet af riksdrots (1787), med yttre tecken
af en öfvermåttan hög värdighet. Riksdrotsen skulle
tilltalas med excellens’ namn, lefva på furstligt stor fot,
sätta upp tronhimmel i sitt audiensrum, hafva
därutanför ett rum med himmel och konungens porträtt,
hålla 12 stånddrabanter samt pager och aldrig
nedlåta sig till att göra visiter. »Dock», berättar Fersen
spefullt, »efter många föreställningar af riksdrotsen
afprutades artikeln om pagerna och om visiterna, som
ofelbart hade verkat, att drotsen ej egt uti sitt hus
annat umgänge än med sin familj, sina himlar,
konungens porträtt och stånddrabanterna.»
Riksmarskalken Gyllenstjerna, som fann sin rang häraf förnärmad,
tog i förtreten afsked och drog sig undan till sina
gods i Skåne. Hofsqvallret visste sedan berätta, att
Armfelt skulle, efter erhållen utnämning till
kanslipresident, beklädas med värdigheten af rikskansler.
Vänligheterna af riksmarsk och riksamiral kunde
väntas som belöningar för storverk under det blifvande
kriget. Att Liljencrants icke ansågs som något ämne
till en blifvande riksskattmästare, fick han snart nog
erfara.

Riksens ständer ville Gustaf helst ej mera återse.
Han förehade tanken att i deras ställe sätta något,
som påminte om utsköttsriksdagarne på Gustaf II
Adolfs tid, men tillika i sig innebar fröt till en
representationsreform: Denna tanke bragt.es senare till
mognad men kom aldrig till utförande. Däremot röjde
han tidigt afsigten att helt och hållet gå ständerna
förbi genom att i bevillningsfrågor direkte vända sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/47/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free