- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
55

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stälde samma begäran; en ibland dem var den unge
baron Stjerneld, hvilken uttalade sig i rätt skarpa
ordalag och af konungen ganska onådigt afvisades. Äfven
från rådets sida gjordes några försök i den vägen.
Ett memorial af Hermansson cirkulerade till
underskrift; men då Gustaf blifvit underrättad om dess syfte,
förklarade han sig ej ämna mottaga det. Hellre ville
han då vända sig till de utländska hofven för att
genom deras bemedling få en fredsuppgörelse till stånd.
I Hagaparken hade han med sådant syfte ett samtal
med Frankrikes och Spaniens ministrar; de rådde att
uppskjuta riksdagen, emedan kejsarinnan kunde af den
begagna sig för uppväckande af inre söndring; men
något särdeles verksamt biträde från sina hofs sida
voro de icke i stånd att utlofva. Preussen hade redan
förut sökt ingripa medlande, men ej lyckats; större
fördel väntade sig konungen kunna draga af det
intresse, som Elliot, den engelske ministern i Köpenhamn,
fortfarande hyste för Sverige. Med sådana
förhoppningar uttänkte Gustaf de planer, som han ämnade
sätta i verket. Från rådets sida gjordes emellertid
ännu ett försök; Hjärne uppsatte nämligen i varsamma
ordalag en anhållan om riksdag, men konungen afreste
från Haga, innan man fått tillfälle att gifva honom
del däraf.

Sinnesstämningen såväl i hufvudstaden som i hela
det öfriga landet var högst upprörd, men om
händelsernas verkliga förlopp var man i allmänhet högst illa
underrättad, och af denna okunnighet ämnade
konungen för sina syften hänsynslöst draga fördel. Genom
tryckfrihetens tillintetgörande hade man tilltäppt källan
för sanningsenliga meddelanden åt en större allmänhet;
i stället hade man försökt och till ej ringa del äfven
lyckats göra pressen till ett redskap för ingifvelsen
af föreställningar och tänkesätt, som regeringsmakten
ville hafva rådande bland den stora massan. Sålunda
trodde man ännu temligen allmänt, att konungen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:31:07 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/48/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free