- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 48. Gustaf III:s Regering. H. 2. Äfventyrstiden 1788-1792, Kulturlifvet av Otto Sjögren /
70

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dock ej i längden uteblifva och verkade flerestädes
ett för konungen och hans förtrogne oroande bakslag
i stämningen. De under hösten återvändande
officerarne vid finska arméen hade mycket att berätta, som
stälde konungen och hans förtrogne i en helt annan
dager, än man förut sett dem. Från Karlstad skref
Äxmfelt till konungen: »I Dalarne går det alldeles
rasande till, om ej E. M:t befaller hertigen att ej
gifva någon officer vid Dalregementet permission. De,
som hemkommit, hafva förgiftat en del af landet».
För många bland de mera underkunniga och sansade
började Gustaf redan framstå som en »kunglig
demagog», hvilken uppviglade den okunniga hopen för att
med dess hjelp omstörta den bestående ordningen.
I ansatsen till frikårers bildande misstänkte man dolda
biafsigter. I Småland trodde man meningen vara att
»befria adeln från besväret att uppsätta adelsfanan och
kasta det på allmogens skuldror». Mer utbredda voro
farhågorna för en våldsam stätshvälfning och en
förestående plundring af banken. Följden blef, att en
myckenhet silfver ur banken uttogs, enskilda personer
nedgräfde sitt silfverförråd, och bankofullmäktige läto
i tysthet göra lårar för att i nödfall gömma det
återstående banksilfret genom dess nedsänkning i sjön.

De missnöjde räknade ännu på hertig Karl,
hvilken äfven mycket lofsjöngs för sin tapperhet och
förmenta seger vid Högland. Då han återkom till
Stockholm (4 dec.), var en del af borgerskapet honom
till mötes vid Liljeholmens tull, och folkmassan följde
honom under lefverop till hans bostad. För de
uppvaktande förklarade han sedan alla kringlöpande
smä-deskrifter och dåliga rykten om finska arméen osanna
och omtalte oförbehållsamt, hurudant tillståndet i
verkligheten var. Då han sedan den G dec. på
konungens kallelse ankom till Göteborg, blef han af
denne ej särdeles väl emottagen, emedan han vid flere

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/48/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free