Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen återlemnade småleende papperet, i det
han yttrade: »Min nyfikenhet har fått samma lön, som
när man lyssnar vid dörrarna, och det är välförtjent ;
men den dag kan komina, när ni upphör att göra mig
dylika föreställningar, och då, min käre Oxenstjerna,
äro vi kanske mindre lyckliga båda två». I sjelfva
verket hvälfde konungen redan då i hemlighet sina
krigsplaner och tyckes hafva fått det infallet att ställa
den veke skalden vid sin sida, såsom dennes store
namne stod vid Gustaf Adolfs. Ynnestbevis formligen
regnade öfver Oxenstjerna; han blef 1782 en af
»rikets herrar» och riksråds vederlike, 1783 en af de
sex »öfverstokammarjunkare», 1786 riksråd samt på
samma gång förordnad att jämte Em. de Geer förestå
kanlipresidentsämbetet efter Creutz. Valet af de båda
opraktiska skalderna till beklädandet af sistnämnda
vigtiga ämbete var för Gustaf betecknande; sin politik
trodde han sig om att sjelf ensam leda, men genom
att till utseendet låta de båda skalderna göra det,
ville han liksom omgjuta sin regering med ett poetiskt
skimmer. Som föredragande för krigsärendena åtföljde
Oxenstjerna konungen till Finland 1788. Efter att
1789 hafva nedlagt sin riksrådsvärdighet och sin
befattning med utrikesärendena blef Oxenstjerna
öfverste-marskalk hos drottningen, var 1790 medlem af den
under konungens frånvaro tillförordnade regeringen
samt blef 1792 riksmarskalk. Trots sina höga
värdigheter, för hvilka han fann sig föga passa, kände
han sig alltjämt nedtryckt af ekonomiska bekymmer.
Under den följande regeringen intog han ej längre
någon framstående plats. Han öfverlefde Gustaf III:s
son och afled 1818, några månader efter den på tronen
upphöjde hertig Karls död.
Tegnér, som blef Oxenstjernas efterträdare i
Svenska akademien, skildrar hans yttre sålunda: »Det låg
något obeskrifligt fromt och kärleksrikt i de ädla, fint
bildade dragen, men tillika blickade snillet som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
