Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlingar, i hvilka upptogos de prisbelönta skrifterna
samt afhandlingar, författade af akademiledamöterna
sjelfva.
Svenska akademien invigdes af konungen den
5 april 1786. De 18 ledamöterna voro då tillstädes och
intogo sina platser, som lotten bestämde, utom A. J. von
Höpken, åt hvilken konungen tillerkände första platsen
utan lottning. Som innehafvare af höga värdigheter
inträdde för öfrigt Karl Scheffer, riksråden
Hermansson och Fersen, biskop Vingård samt G. M. Armfelt.
Som vitterlietsidkare, med eller utan rangvärdighet,
inträdde: Kellgren, Gyllenborg, Oxenstjerna, Adlerbeth,
Rosenstein, Schröderheim och kanslisten N. L. Sjöberg,
en temligen medelmåttig vitterlietsidkare. Vetenskapen
representerades af Botin, Celsius, Nordin och rektor
.T. Murberg. Sedan -konungen hållit invigningstalet,
framförde ledamöterna den ene efter den andre sina
inträdestal. Akademiens förste direktör blef Kellgren,
den andre blef Armfelt, af hvilken Leopold som ny
ledamot af akademien mottogs. Akademiens
sammanträden höllos i början vanligen i anvisadt rum på slottet.
Inträdestalen, hvart öfver sitt ämne, gåfvo en
försmak af den vältalighet, som akademien företrädesvis
skulle komma att omhulda. Till största delen voro
de frasgranna, ytliga deldamationsstycken med
mycket smicker, men litet innehåll. Som passande ämnen
för täflingsskrifterna framhöllos isynnerhet »äreminnen»,
i hvilka aflidne store män skulle vältaligt upphöjas
och beprisas, men tyngande historisk utredning
undvikas. Konungen inlemnade under omsorgsfullt
be-varadt sken af anonymitet ett dylikt äreminne öfver
Torstensson samt fick naturligtvis första priset, hvilket
han vid en af akademiens enskilda sammankomster
var nog nådig att mottaga. Denna art af vältalighet
fick sin fulländning genom Magnus Lehnberg. Han
var en obemärkt komministersadjunkt i Stockholm, då
hans äreminne öfver Birger jarl i akademien upplästes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
