- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
145

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likväl var den förnämsta punkt uti konungaeden. Adeln
teg då och allt sedermera. Gustaf Adolfs inflytande blef
slutligen så stort, alt knappt någon enväldig konung haft
det större. Nästan alla, åtminstone de mera
maktpåliggande ärenderna, leddes af honom ensam. Rådet hade
mången gång intet annat göra, än att till tidsfördrif läsa
holländska tidningar.

Serdeles märkvärdig i detta hänseende är en mellan
konungen och rådsherrarna i slulet af år 1630 förefallen
tvist. För att så mycket som möjligt samla medel till
krigets utförande, hade konungen genom bref till rådet
påskyndat indrifvandet af så väl sedan förra åren
innestående skatter, såsom ock af gjorda bevillningar, t. ex.
utskrifningshjelpen, boskapsskatten o. s. v. Rådet svarade
med allehanda ursäkter, huru en allmän missväxt satt
bönderna ur stånd att erlägga utskrifningshjelpen ; samt
att äfven adel, presterskap och borgare saknade medel
att något betydligt understöd aflemna o. s.v. De bedja
derföre, det dem icke måtte till onåder upptagas, att de
hans kongl. majestäts vilja och begäran häruti icke
efterkomma kunde. De hade heldre önskat att under krigets
omak och besvärligheter hans majestät med hugneliga
tidender fröjda, än med nya klagomål ytterligare besvära ;
men de hade i anseende till sin ämbetspligt icke kunnat
detta sitt nu gjorda steg underlåta.
Konungen upptog
denna skrifvelse ganska illa. Jag hade väntat, svarade
han, att i, gode herrar, skullen med all villighet beflita
eder att lätta under den börda, som jag här i fiendeland
med fara och arbete bära måste; på det icke denna
hittills väl utförda sak måtte förolyckas och kriget hvälfvas
tillbaka inom Sverge till allas vårt förderf. Men i, gode
herrar, hafven varit betänkte på att uppfinna ursäkter
för att fylla edert bref, icke medel för att fylla rikets
behof. I talen om årsväxten, att der blifvit lika mycken
svingel som råg; så måtten i, gode herrar, tacka Gud
för den säd, som blifvit, och bedja, att edert fädernesland
aldrig värre årsväxt bekomma måtte. I skrifven ock om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free