- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 7. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 1 /
67

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i>att nu hindra härens fullkomliga undergång, hade
öf-»verstarna redan under fältmarskalk Illo haft sina
om-»bud hos hertigen. Denne hade då på deras enträgna
»böner lofvat att åsidosätta de af honom anförda
be-»vekliga orsakerna till afsked och stanna, tills de
blif-»vit försörjda med det nödvändigaste, och att icke
»utan öfverslarnas vett och vilja lemna hären.
Dere-»mot förbinda de sig bärmedelst alla och enhvar på
»idet kraftigaste och såsom med en kroppslig ed, att,
»sålänge hertigen stannar i kejsarens tjenst, troget och
»redligt hålla sig till honom, på intet vis låta sig från
»honom fkiljas: och i synnerhet, att ända till sista
»blodsdroppan befordra det, som länder till härens
»och hertigens försvar. Skulle någon häremot bryta,
»förpligta de sig att sådant på hans lif och gods
»hämna.» Denna skrift blef nu samlingen föreläst.
Oaktadt alla vidtagna förberedelser drogo dock flere i
betänkande att densamma underskrifva. Men dessa
tviflare blefvo öfverfallna med hot; serdeles af Terzka
och hertig Henrik Julius al Lauenburg, hvilken
sed-nare visade sig ganska nitisk cch ropade, »att den
»som icke hölle med Wallenstein, vore en skurk, som
»borde strypas, kastas genom fönstret o. s. v.» Några
hotade han med balfdraget svärd. Äfven Piccolomim
var, eller låtsade vara rusig och utlät sig så häftigt,
att en ung hertig af Toscana slutligen fann nödvändigt
ieda honom ur sällskapet. Emedlertid beqvämade sig
alla att underskrifva, hertigen af Lauenburg som
riksfurste först, sedan 41 andra af högre befälet;
deri-bland också Piccolomini, Maradas m. fl. Men
underskrifterna buro spår af dryckenskap, och voro orediga,
några oläsliga. Då derföre skriften följande dagen af
flere höfdingar framlemnades till Wallenstein,
föikläde denne, »att han icke ville emottaga densamma i
så-»dant skick; också derföre, att han hört, det flere
vi-»sat motvilja för underskrifvandet.» Höfdingarna gingo
då ut i förmaket till öfverläggning, men kommo genast
tillbaka, begärde och erhöllo förlåtelse, hvarefter tre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/7/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free