Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men likväl väcka föga uppseende och lemna blott en
knapp och långsamt mognande skörd af ära, och äfven
denna ofta förbisedd, förtydd eller förnekad. Sådan
sysselsättning var ej i längden passande för Kristinas
lifliga sinne och hetsiga äregirighet. Snart längtade hon
derifrån till vitterhetens och de fria konsternas lysande
verld, till qvickhetens lekar, till vettenskapernas djupa
forskningar och förvånande upptäckter. Vidare,
oak-tadt all cgenkärlek, kunde hon likväl icke för sig sjelf
liell och hålles dölja de gjorda felstegen, rikets och
hennes egen vådliga ställning, ständernas missnöje emot
hvarandra och mot henne sjelf, rikets tömda
skattkammare samt omöjligheten att fortsätta det lysande
lefnadssätt, hon så mycket älskade och hittills fört;
— slutligen omöjligheten att reda sig ur alla dessa
svårigheter. — JNågra hafva påstått, att Kristina
nedlade kronan och reste till Italien derföre, att hon
antagit katolska läran, och således ej kunde stanna i
Sveige. Oss synes motsatsen sannolikare, neinl. att
hon antagit katolska läran förnämligast för att få
obe-hindradt uppehålla sig uti söderns rikare länder.
Att beslutet om tronafsägelsen varit hos Kristina
både gammalt och tast rotadt, derom vittnar hennes
if-riga bemödande för pfaltsgrefven Karl Gustaf;
nemli-gen att få honom utnämnd, först 1648 till
generalissimus för svenska bärarna, sedan 1649 till efterträdare;
slutligen att 1650 åt hans bliivande barn få tillerkänd
arfs-rätt till svenska kronan. Genom att sålunda
framdraga sin farligaste medtäflare så väl till riket som till
folkets bevågenhet, hade Kristina begått en ändamålslös,
en ganska vådlig oforsigtighet; så framt ej afsigten
redan då varit att åt honom med det första öfverlemna
regeringen. Orsakerna till valet af pfaltsgrefvens
person voro flere, barndomsvänskap för honom sjelf,
öf-vertygelsen om hans duglighet att till Sverges lycka
föra statsrodret; öfvertygelsen alt kunna påräkna en
bestämdare och mera pålitlig erkänsla af honom, och i
allmänhet af en enda person och af dess slägt, än af ri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
