Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Industriens arbetareförhållanden. Av disponenten Elis Bosæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- INDUSTRIENS ARBETAREFÖRHÄLLAN DEN -
ening, å ena sidan samt den enskilde arbetsgivaren å den andra.*) I
avtalet äro fastställda vissa regler om arbetslönen och arbetarnas
förhållande i arbetet. Kollektivavtalet innebär dock ingen utfästelse av
arbetsgivaren gent emot någon viss arbetare eller vice versa utan
bestämmer blott vad som skall gälla, om arbetsanställning lämnas åt
arbetare. Det kan därför icke ensamt för sig grunda ett rättsförhållande
emellan arbetsgivaren och hans arbetare. Det personliga arbetsavtal,
som sålunda måste tänkas komplettera kollektivavtalet, existerar
emellertid i praktiken mestadels blott som en muntlig överenskommelse att
vederbörande arbetare erhållit anställning och skall utföra sitt arbete
på de villkor, som kollektivavtalet anger.
Nämnda kollektivavtal med enskilda arbetsgivare ha under
utvecklingens gång avlösts av riksavtal. Om dessa förhandla de centrala
yrkes- eller industriorganisationerna å ömse sidor. Lönerna fastställas
för samtliga arbetsplatser i landet, där ifrågavarande industri är
representerad. Efter levnadskostnadernas höjd delas arbetsplatserna i ett
antal grupper, varje med sin fastställda procentsats av grundlönen.
Omedelbara förhandlingar emellan en enskild arbetsgivare och den
lokala fackföreningen krävas egentligen blott för bestämmandet av
ackordslöner, som bruka avpassas i visst förhållande till avtalets
timlön, men naturligtvis äro mycket beroende av lokala förhållanden.
Dylika förhandlingar skola dock ske i närvaro av ombud från de
centrala organisationerna. Dessa organisationer tillerkännas också avgö
randerätt vid de tvister om tolkning och tillämpning av avtalen, som
tilläventyrs uppkomma. Därmed har man sökt att i möjligaste mån
hindra lokala arbetskonflikter.
Före världskrigets utbrott slötos kollektivavtalen ofta på tre,
stundom på fem års tid. Sedermera ha avtalstiderna förkortats, mestadels
till ett år, beroende bl. a. på penningvärdets täta och starka
förändringar. Sedan de ekonomiska förhållandena stabiliserats efter fredskrisen,
skulle en återgång till de längre avtalstiderna ge en välbehövlig arbetsro
åt industrien utan att på något håll medföra olägenheter.
I Sverige som i andra länder på nordlig breddgrad ha årstidernas
växlingar stor inverkan på industri och samfärdsel. Under vintern
måste driften inställas vid torvfabriker och tegelbruk, vid många
byggnadsföretag samt i Norrlands och mellansvenska hamnar.
Transportvägarnas avstängning minskar också arbetstillgången vid många arbets-
*) Angående arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer, se sid. 128—130.
~ 105 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
