Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
och var därför i högsta grad beroende av järnimport, efter vad man
tror sig kunna antaga ungefär för landets halva järnbehov, Andra
länder voro visserligen icke lika illa däran, men få av dem hade
tillräckligt stora skogar kvar för att kunna få till stånd någon
nämnvärd järnexport; det enda land som därvid utgjorde ett
undantag var Ryssland, som under 1700-talets senare hälft rent av
överflyglade Sverige på den engelska marknaden, men utan att det
svenska järnet därigenom fick någon svårighet att finna avsättning.
Då Sveriges andel i Englands järnimport var störst, nämligen mot
slutet av Karl XII:s regering, kom icke mindre än 82 1/2 % på
Sverige, och vårt land tillgodosåg då sannolikt mer än 40 % av
Englands hela järnbehov.
Också ur svensk synpunkt var järnhanteringen under samma tid
exportnäringen framför andra. Så vitt man kan se, hade järnet
redan under den senare delen av medeltiden i vanliga fall varit
Sveriges viktigaste exportvara, och sedan steg dess andel, särskilt
nästan oavbrutet under 1600-talet, samt utgjorde i början av
frihetstiden en så enorm andel som 75 % av Sveriges hela exportvärde.
Därefter nedgick andelen visserligen något i samband med
järnproduktionens begränsning och den samtidiga ökningen i export av
andra varor; men icke desto mindre förblev det ett sällsynt
undantag att järnet representerade ett lägre värde än alla andra
exportvaror sammantagna. I absoluta tal voro beloppen naturligtvis
enligt moderna begrepp mycket obetydliga. Exporten steg från
omkring 12000 ton på 1630-talet till omkring 33000 i början av
frihetstiden, d. v. s. blev inemot tredubblad, och höll sig sedan
omkring 40 000 ton under det följande halvseklet. Produktionen är
ej lika noggrant känd, men förmodligen utgjorde exporten något
sådant som fyra femtedelar av totalproduktionen. I förhållande
till järnhanteringens nuvarande omfattning, med en produktion
av smidbart järn på 875 000 ton och en total järnexport av 300 000
ton (1934), äro dessa siffror onekligen mycket små och förefalla
minst av allt peka på en världsbehärskande ställning för svensk
järnhantering. Men det beror på den enastående utveckling som
världens järnproduktion sedan dess undergått.
Också i socialt hänseende satte den svenska bruksindustriens
utveckling varaktiga spår från 1700-talet framåt, och naturligtvis
16 medverkade det därtill att den lönade sig så väl. Sveriges första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
