Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Industriens historiska förutsättningar och allmänna karaktär. Av professor Eli F. Heckscher - I. Historiska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIENS HISTORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH ALLMÄNNA KARAKTÄR
denna skolning i manuellt arbete. Men medan hantverket sålunda
utgjorde industriens nödvändiga vägröjare, blev det i sig självt, och
än mer dess utformning genom skråväsendet, småningom ett av de
starkaste hindren för utveckling till modern industri. Tekniken
stelnade allt mer och blev i synnerhet allt mer självändamål; det
spelade ingen roll vad köparna önskade och behövde, utan det enda
viktiga blev att en gång inlärda metoder bevarades och att de en
gång utbildade yrkesutövarna fingo sin sysselsättning säkerställd i
hävdvunna former. Därtill kom att hantverket var byggt på
produktion i mycket liten skala, inriktat på en obetydlig marknad och
med näringsidkarens »ståndsenliga bärgning» som huvudsaklig
ledstjärna. Industrialismen däremot betydde och betyder
massproduktion för masskonsumtion, med avsättning långt utanför
produktionsorten och med räntabiliteten som riktpunkt; den kan ej
betjäna sig av andra verksamhetsformer än sådana som lämna
utrymme för allt detta. Därför kunde den moderna industrien ej
utveckla sig ur hantverket ens i de fall då detta icke var organiserat
i skråväsendets former. Till det yttre kunde visserligen industriens
arbetare förbli mästare, gesäller och lärlingar, men deras
ekonomiska ställning måste ändras i grunden.
Utomlands förekom åtminstone formellt en övergång från
hantverk till industri inom vad som brukar kallas förlagssystemet eller
— mindre träffande — hemindustrien, och företeelsen saknade
icke motsvarigheter i Sverige heller, också om den här förmodligen
var mindre viktig än i flertalet industriländer. Denna företagstyp,
som i industrialismens egentliga föregångsländer blev den närmaste
förelöparen till fabriksindustrien, bestod i arbete som rent tekniskt
sett utövades alldeles på samma sätt som förut hantverket men som
stod under kommersiell ledning av »köpmän», förläggare eller
företagare, för vilka yrkesidkarna arbetade och som därigenom
befriade dem från bekymret att finna köpare för produkten, varjämte de
förra i växande grad också tillhandahöllo råvaror och redskap.
För yrkesidkarna själva var ändringen sannolikt som regel fördold,
ty de voro mästare eller tekniskt självständiga hantverkare liksom
förut, utan någon kontroll på sin dagliga verksamhet; det var endast
företagsuppgiften eller avsättningens problem som överfördes på
andra. Manufakturerna, också sådana som de förekommo hos oss,
34 voro visserligen delvis verkliga industriella etablissement, med ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
