Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Metall- och maskinindustri - Maskin- och annan mek. verkstadsindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALL- OCH MASKININDUSTRI
De första verkliga ångmaskiner, som över huvud förekommo i
Sverige, infördes från England år 1804 och kommo till användning
för en klädesfabrik och två brännerier i Stockholm. En fjärde
maskin användes för länspumpning i Dannemora gruvor. Dessa
maskiner monterades av engelsmannen Samuel Owen, som kvarstannade
i Sverige och 1809 på Kungsholmen i Stockholm anlade den
mekaniska verkstad, där de första svenska ångmaskinerna byggdes. Ett
flertal verkstäder ägnade sig så småningom åt denna nya industri,
som erhöll en hastigt stigande betydelse såväl för sjöfarten som
för industriella verk, gruvor m. m. Efter mitten av 1800-talet
började olika verkstäder även upptaga tillverkning av lokomotiv för de
nyanlagda järnvägarna och lokomobiler för lantbrukets och den
mindre industriens behov av maskinell kraft.
England var till en början föregångslandet på dessa olika områden,
men ganska snart utarbetade svenska uppfinnare och konstruktörer
självständiga konstruktioner. Bland tidigare insatser må här endast
nämnas O. E. Carlsunds berömda fartygsmaskiner. På 1880- och
1890-talen framträdde ångturbinen såsom kommersiellt användbar
motor vid sidan av ångmaskinen. Svensken Gustaf de Lavals
pionjärarbete på detta område, liksom även hans djärva experimentella
försök att konstruera ångpannor för tryck intill 220 at
(atmosfärer), må här noteras.
Trots diesel- och övriga förbränningsmotorers starka utveckling
under de senaste årtiondena samt den stora roll vattenkraften spelar
i landets kraftförsörjning kännetecknas det nuvarande industriella
läget på det ångtekniska området i Sverige av en betydande
livaktighet. Ångpannor tillverkas av ett flertal verkstäder. Ehuru allt
fortfarande ett stort antal av dessa pannor äro av s. k.
storvatten-rumtyp — eldrörpannor, tubpannor, »skotska» fartygspannor m. fi.
— är det numera vattenrörpannan som dominerar. En stark
stegring i dessa pannors ångproduktion per m3 volymutrymme har
uppnåtts genom användandet av s. k. strålningstuber. Den största
i Sverige tillverkade pannan (150 ton ånga per timme) är av denna
typ. Jämsides med ökningen av pannornas avdunstningsförmåga
har en tendens till tryckökning gjort sig gällande. Pannor för 100
at tryck ha sålunda tillverkats inom landet. Den svenska
ångpanneproduktionen är i stort sett avsedd för landets behov, och någon
nämnvärd export förekommer ej.
Tillverkning av
ångpannor, ångmaskiner, ångturbiner
m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
