Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Skogstillgångar och skogshantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSTILLGÅNGAR OCH SKOGSHANTERING
har också lastbilen i rätt stor utsträckning ersatt den gamla
häst-körningen.
Rörande flottningens utveckling och
omfattning må följande uppgifter
meddelas. När förordningen om allmän
flottled år 1880 utfärdades,
omfattade rikets allmänna flottleder endast
$ 16 j km. Vid sekelskiftet hade de
allmänna flottlederna en längd av c:a
20 000 km och år 1933 av icke mindre
än c:a 32 000 km eller nära dubbelt
så mycket som det svenska
järnvägsnätets längd. Av flottledernas
sammanlagda längd kommer 77 % på
Norrland och Dalarna.
Medelavståndet från avverkningsplats till flottled
beräknas i det norrländska skogslandet
nedom fjällgränsen numera utgöra 2,5
km, och medeltransportlängden i
Sveriges flottleder år 1930 har av I.
Winberg uträknats till 136 km.
Anläggningskostnaderna för landets flottleder
uppskattas till 200 milj. kr.
Flottledernas anläggande har till huvudsaklig
del bekostats av sågverksindustrien, som
på detta område utfört ett arbete av
allra största betydelse för skogens
värde. Flottningsföreningarnas antal var
år 1933 154, varav 113 i Norrland
och Dalarna. Under senare år har
antalet flottningsföreningar minskats
genom en på sina håll vidtagen
koncentration av förvaltningen. I
flottnings-väsendet sysselsattes år 1933 37000
arbetare och den framflottade
virkesmassan uppgick till 4930 000 m3 såg-
timmer samt 6 283 000 m3 småvirke.
Flottningskostnaden har under senare
år oavbrutet sänkts. Från att år 1921
hava utgjort kr. 2: 77 per m3
redovisat flottgods uppgick kostnaden år
1933 sålunda till endast kr. 1: 37 per
m3. Det svenska flottningsväsendets
oamorterade kapitalkostnader uppgingo
sistnämnda år till 10,6 milj. kr.
Det må framhållas, att motortrafiken
under senare år till en viss grad tagits
i skogsbrukets tjänst jämväl i
Nordsverige. I åtskilliga fall ha flottlederna
numera att påräkna konkurrens med
virkestransport per bil på sådant sätt,
att virket med detta transportmedel
framföres till ett längre ned i
flottleden liggande distrikt med billigare
flottningskostnader än som kunnat
erhållas genom framkörning med häst.
De med motorfordonens användning
förenade anspråken på vägar göra
emellertid, att virkestransporter per bil äga
de bästa förutsättningarna å det
redan existerande vägnätet; för virkets
framforsling till för bilar trafikbara
vägar erfordras sålunda alltjämt
häst-körning. Över huvud räknar man icke
med att biltransporter skola förmå att
i Nordsverige i någon större
omfattning minska flottledernas
betydelsefulla uppgift i skogshanteringens och
trävaruindustriens tjänst.
Den ovan påvisade skillnaden i timmertransportens utförande i
Nord- och Sydsverige har lett till en tydligt påvisbar olikhet i fråga
om de träförädlande industriernas lokalisering i dessa två
huvudlandsdelar, såsom närmare framgår av på annat ställe (sid. 294—5 och
318—9) återgivna kartor. För Nordsverige gäller, att den låga
kostnaden för timmertransporten i flottlederna — och särskilt i
huvudälvarna — gör det lämpligast att låta timret fortsätta helt ned till
kusten, där följaktligen förädlingsverken ligga vid älvmynningarna
eller vid andra naturliga hamnplatser, varå kusten är rik. För södra
Sveriges vidkommande har den dyrare järnvägs- eller
landsvägstransporten gjort det fördelaktigt att förädla råvaran närmare
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
