Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1 & 2 - Widman, O., Om artificiel framställning af sockerarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
tiskt aktiv, icke smakade sött, icke kunde jäsa och icke vid kokningi
med saltsyra eller svafvelsyra gaf levulinsyra, ansåg Tollens, att
mety-Jenitan icke var något Iverkligt kolhydrat och än mindre någon sockerart.
Till annat resultat j kom deremot Loew, som år 1886 upptog frågan
till ny behandling. Han framstälde formaldehyd på ett nytt särdeles
beqvämt sätt genom ätt suga ångor af metylalkohol och luft öfver
glödande jernoxid eller oxiderad koppartråd in i vatten, som därvid
upptager 15—20 proc. formaldehyd. Sedan utspädde han lösningen, så
att den kom att innehålla 3,5 — 4 proc. och lemnade den vid vanlig
temperatur under 5 — 6 dagars tid i beröring med så mycket kalkhydrat,
som kunde lösas. Efter? åtskilliga reningsprocesser erhöll han så en
gummiartad kropp, som; efter torkning vid 85—95° var sammansatt enligt
formeln C6 H12 06, smakade intensivt sött, reducerade Fehlingska vätskan
s/10 så starkt som dextros och med fenylhydrazin gaf en osazon om
ock af en från glykosaaon något afvikande sammansättning. På grund
häraf förklarade han kroppen vara en sockerart och kallade den formos.
Detta resultat bestreds på det häftigaste af Tollens och gaf anledning
till en vidlyftig polemik mellan de båda forskarne. Striden har helt
nyligen blifvit afgjord genom E. Fischers ingripande. Genom ett
noggrannare studium af den produkt, som erhålles vid inverkan af
fenylhydrazin, visade denne senare, att Loews formos är en blandning af
åtminstone 3 a 4 kroppar, men att däruti otvifvelaktigt ingår åtminstone
en sockerart af sammansättningen C6 H]2 06, hvars normalt sammansatta
osazon smälte omkring 144°. Densamma finnes för öfrigt äfven
förhanden i Butlerows och Tollens’ metylemitan.
Denna syntes syneö hvarken kunna komma att få något som helst
praktiskt intresse eller erks kunna användas för vidare studium af syntetiska
glykoser. Dock har d£n ett stort teoretiskt intresse, då den på ett
eklatant sätt bekräftar Baeyers 1870 framstälda assimilationsteori, enligt
hvilken bildningen af j kolhydrat inom vexterna försiggår på det sätt,
att kolsyra och vatten reduceras till formaldehyd under frigörande af
syre och aldehyden sedan direkt kondenseras till kolhydrat:
C02 + H2 O - CH2 O + 02.
Post scriptum. Sedan ofvanstående redan blifvit aflemnadt till
tryckeriet, hafva nya, vtgtiga iakttagelser rörande i fråga varande ämne
blifvit publicerade i dejt nyligen utdelade första häftet af Berliner
Be-richte för 1889 och dbt torde vara skäl att tillägga några ord med
anledning häraf.
Fischer och Ta/el hafva nu funnit en ny metod att öfverföra
osa-<zoner i allmänhet och specielt akrosazon i motsvarande sockerarter —
en metod, som är beqyäm att utföra och lemnar ett ojemförligt bättre
utbyte än den ofvannämnda. Behandlar man en osazon med rykande
saltsyra, sönderdelas den under upptagande af vatten i fenylhydrazin
och ett derivat af sockerarten, som innehåller 2 väteatomer mindre än
denna; t. ex. glykosazoji:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
