Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6 - Om gödsling med kalisalter och fosfat för kulturväxter enligt Schultz-Lupitz (Referat af Nilson, L. F.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
gödsling utan att behöfva befara, hvarken att skörden skall försämras
till qvaliteten, eller att det tillförda qväfvet skall blifva på ett mindre
tillfredsställande sätt tillgodogjordt.
Schultz påstår vidare, att man icke skall gifva kalisalter direkt för
potatisväxten utan i stället för dess förfrukt. På grund af det förlopp,
som hans egna försök visat under sista sommaren, anser Wagner, att
denna växt uppenbarligen icke kan fördraga något rikligare tillskott af
kalisalter, framför allt icke på sandjord. Medan kornplantan på
kali-fattig sandjord förde en" ömklig tillvaro, och ett kalitillskott bragte henne
till yppig utveckling, utöfvade en svagare kalitillsats en knappast
märkbar, en starkare deremot till och med en skadlig inverkan på
potatisväxten under i öfrigt alldeles likartade förhållanden. Potatisen, som
ju jemförelsevis lätt tillegnar sig kali, föredrager sannolikt detta
näringsämne sådant det finnes absorberadt i jorden, framför det kali, som gifves
i gödslingen; man torde derför på mera lerhaltiga jordmåner, utmärkta
för en högre absorptionsförmåga, kunna med fördel använda starkare
kaligödslingar än på lätta sandjordar. I hvarje fall synes Schultz
uttalande om behöfligheten af en stark kaligödsling för potatisens förfrukl:
besanna sig. Då man ger en sådan, har man emellertid att lägga märke
dertill, att en stark spridning, fördelning eller utspädning af kalit i
jorden är fördelaktig och nödvändig. Det ges nämligen växter, bland
dem exempelvis, hafren, hvilka icke kunna fördraga kalisalter i mera
koncentrerad form. De böra af denna anledning utströs i jorden så
tidigt före sådden som möjligt och helst på hösten.
Tidare har Schultz framhållit vigten af upprepade gödslingar, genom
hvilka marken riktas på näringsämnen. Äfven härutinnan instämmer
Wagner med honom och anmärker, att om en jord är i stort behof af
kali och fosforsyra, så kan en ofta nog förekommande njugghet vid
tillförseln af dessa näringsämnen blifva liktydigt med ett ändamålslöst
förslösande af dem. För att närmare belysa detta, anför han ett
exempel härpå från en äng, som till en del lemnats ogödslad, medan en
annan del fått 3 ctr kainit och 4 ctr thomasslagg 1887 och en tredje
afdelning samma gödsling både 1887 och 1888. Vid besök på platsen
förliden sommar fann han de gödslade delarne på det skarpaste skilja
sig från de ogödslade. På de senare återfanns blott en sparsam och
hungrande gräsvegetation, i hvilken knappast någon baljväxt stod att
finna. Den delen af ängsmarken, som gödslats en gång, hade deremot
att uppvisa en ganska riklig vegetation af baljväxter, hvilka å den
mark, som två år å rad fått näringstillskott, gjorde intryck af en
ovanligt yppig klöfvergröda. Skilnaden mellan växtligheten å dessa båda
afdelningar var emellertid så stor, att den icke kan förklaras genom
den upprepade gödslingen, ty den afdelning som fått sådan två år å
rad, gaf 1889 en långt rikare fodergröda än som motsvarar verkan af
den första gödslingen och dess efterverkan. Att så blef fallet, anser
Wagner förklarligt ur följande synpunkter. Ängen frambragte i sitt
naturliga skick blott en klen gräsvegetation så godt som utan
legumi-noser. Ett dylikt gräs håller helt obetydligt kali och fosforsyra.
Anbringas på en sådan äng kali och fosforsyra, så mätta sig plantorna
först dermed till normal halt och förbruka en del af näringstillskottet
utan att använda detsamma till produktion af organisk substans, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
