Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6 - Peterson, K. Edv., Ett och annat från den kemiska storindustriens område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
att många skulle freéta på försöket att fabriksmessigt tillverka soda.
En särskild anledning kom ytterligare till,, då franska
vetenskapsakademien med klar blick för frågans vigt, år 1775 utsatte ett pris af 2,400
livrés (en för den tiden betydlig summa) såsom pris för problemets
lösning. Visserligen kunde intet af de framlagda förslagen tillerkännas
priset, men frågan hade blifvit stäld på dagordningen. Lösningen låg
så att säga i luften, då Leblanc uppträdde med sin metod. Så
tillfredsställande var denna metod utarbetad nära nog från första stund, den
framträdde, att beträfiande de väsentliga dragen föga eller intet varit
att ändra under de måinga år, den (ända intill våra dagar) så godt som
utan medtäflare varit använd för att förse verlden med dess kolossala^
ständigt ökade behof af soda.
Men Leblanc sjelf spann ej silke på sin uppfinning. Det ligger
dock ej inom ramen för denna uppsats att skildra den nya metodens
eller dess olycklige upphofsmans sorgliga öden under de första bistra
tiderna. Det gör ett ytterst nedslående intryck att erfara, hurusom
den af Leblanc med hertigens af Orleans kapital anlagda fabriken La
Pranciade efter hertigens afrättning konfiskeras och ödelägges; hurusom
uppfinnaren genom välfärdsutskottets, på tillskyndan af en Leblanc s
konkurrent tillkomna, beslut nödgas att uppgifva sitt patent, som då
för honom, utblottad som han var, ej hade mycket värde; hurusom han,
alltmera sjunken i armod och ej seende sig i stånd att med de ringa
medel, som stäldes till hans förfogande, uträtta någonting, bragtes till
förtviflan samt, bruten till kropp och själ, på ett fattighus sjelf gjorde
ett slut på sitt lif. —
Hans uppfinning visste dock andra att slå mynt af. Isynnerhet
var det de penningstarka och med billigt bränsle samt andra
mineraliska tillgångar rikt förbedda engelsmännen, som förstodo att draga nytta
af densamma, och nära nog monopolisera sodatillverkningen.
Ända till långt inpå 1860-talet var Leblanc’s metod den enda,
enligt hvilken soda i stor skala tillverkades, om man frånser de ej
synnerligen betydliga qvantiteter, som framstäldes af kryolit. Men redan
den 30 juni 1838 hade II G. Dy ar och J. Hemming erhållit ett
engelskt patent på en ny metod att med tillhjelp af ammoniumkarbonat
direkt ur koksalt tillverka soda. Det är denna metod, sedermera känd
under namn af ammoniak-soda-metoden, hvilken derefter vuxit upp och
utvecklats derhän, att den redan nu allvarsamt konkurrerar med den
gamla Leblancska för att måhända i en ej alltför aflägsen framtid
alldeles uttränga denna. Det är mellan dessa båda fabrikationsprocesser,
som för närvarande en; seg, förbittrad kamp råder, en kamp på lif och
död, ur hvilken helt visst skall såsom resultat framgå en väsentlig
omgestaltning af den kemiska storindustriens läge, icke minst ur
geografisk synpunkt. ■
För att gifva en föreställning om sodaindustriens ställning i England
under decenniet 1877—86 vill jag meddela följande tabell uppgjord af
A. E. Fletcher (se F. Wyatt Bngineering and Mining Journ. 44, 365).
Begreppet »sodaindustri» tages här i den vanliga, mera omfattande
betydelsen, så att dit räknas äfven de industrier, som sysselsätta sig med
tillverkning af kaust. natron, natriumbikarbonat, klorkalk och
kaliumklorat (klorsyradt kali). Alla uppgifter äro i engelska ton (—1,016 kg.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
