- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / I. årg. /
103

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7 och 8 - Ångström, Knut, Nyare studier öfver det ultraröda spektrum - 3. Langleys undersökningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

delen blifva de mörka linierna, af hvilka en stor del torde vara af
atmosfäriskt ursprung, synnerligen grofva, och vid A"== 2,6 och A ==4,3
följa tvänne breda absorptionsband, inom hvilka värmestrålningen är
ytterst svag. Dessa band, kan man äfven säga, afsluta solspektrum, ty
litom / = 5,o kunna blott svaga spår af värme iakttagas. Genom att
undersöka solspektrum vid olika solhöjd, har Langley visat, att i det
synliga spektrum atmosferens absorption tilltager mot det violetta hållet,
och att till följd häraf solstrålningen utom atmosferen måste vara
jämförelsevis rikare på de mest brytbara strålarna och sålunda maximum
förskjutet mot violetta hållet.

Langley har äfven undersökt strålningen från en matt svart yta
vid olika temperatur. Fig. 1, kurvorna S och Sv gifvaoss några
exempel på de härvid vunna resultaten*). Det intressanta faktum visar sig
härvid, att strålningen från en fast kropp ännu i de områden af yttersta
ultraröda delarna af spektrum, der knappast spår af solstrålning före-

Fig. 2 (K. Ångström) Absorptionskurvor.

Fig. 3 (Julius) Strålningskurvor.

finnes, uppgår till ganska betydliga belopp. Då temperaturen hos den
strålande ytan ökas, stegras styrkan af strålningen i hvarje punkt af
spektrum, dock alltid på ett sådant sätt, att maximipunkten nycker
längre fram mot spektrums synliga del.

Frånvaron af strålning af de längsta våglängderna i solspektrum
kan nu tydligen förklaras på två olika sätt: antingen saknas dessa
strålar i den ursprungliga solstrålningen, d. v. s. de hafva då efter all
sannolikhet absorberats i solatmosferen, eller hafva de absorberats i
jordatmosferen.

*) Langley. Phil. Mag. 21, 394, 1886.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1889/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free