Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7 och 8 - Peterson, K. Edv., Ett och annat från den kemiska storindustriens område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Emellertid är det | ej svafveljern (huru ful detta än gör råluten),
som skaffar fabrikanteiji så mycket bekymmer, som ej mera
ferrocyannatrium. År 1878 föreslogs af den framstående, franska sodafabrikanten
Péchiney en af Weldon något förbättrad arbetsmetod, genom hvars
användning bildandet af cyan- och delvis lösliga svafvelföreningar i
sodasmältan skulle förhindras. Péchiney förordade nämligen att i den färdiga
heta smältan röra in natriumsulfat (andra rekommendera bisulfat), då
en omsättning enligt följande reaktion skulle inträda:
2 JSTa CN -f Na2 02 S02 - Na2 S + Na2 02 CO + CO + N2.
För att också sönderdela det svafvelnatrium, som samtidigt uppstår,
föreslog Weldon en tillsats af krita jemte sulfatet.
Genom att använda denna s. k. Péchiney-Weldons metod får man
enligt hvad erfarenheter! gifvit vid handen en betydligt cyanfriare
sodalut. Men alltid stannar ännu en eller annan 1/10 Pc^ ferrocyannatrium
qvar, och särdeles mycket (blott några tusendels procent) jernoxid
behöfver ej vara närvarande i den kalcinerade sodan för att denna skall
hafva* en gulaktig färgton, isynnerhet om den annars är ren och framför
allt fri från kiselsyra, som bidrager till att täcka den gula eller röda
färgen*). ;
Williamson (1866) och efter honom Hurter (1879) hafva velat
sönderdela ferrocyan-natrium | i råsodaluten genom dess upphettning till en
viss högre temperatu,r. j Enligt Hurter skall tiosulfat, som uppkommer
genom inblåsning af luft i luten, vid 180° inverka på ferrocyan-natrium,
så att deraf bildas rodaii-natrium och jernoxidul. Metoden var ej dålig
och blef af Hurter och Carey fullständigt utarbetad, men löste ej
problemet definitivt. Jag gissar att den ställer sig för dyr i utförandet
för att kunna finna användning vid tillverkning af hvad slags soda
som helst. ’ ; . ’
F. S. Newall och \G,. Sisson (Journ. Soc. Chem. Ind. 1887,349)
vilja afskilja ferrocyaniderna såsom ferrocyan-zink. Zinksalt i något
öfverskott sättes till luten, och derpå inledes kolsyra. Den utfälda
ferrocyanzinken kan söniderdelas med natronhydrat eller billigare med
svafvelkalciumlösning, hvarigenom fås en löslig ferrocyanförening, som
ytterligare kan bearbeta^, samt en zinkförening, hvilken ånyo kan
användas. Så synnerligen billig lär väl ej heller denna metod komma
att ställa sig i praktiken. Redan skiljandet af den otvifvelaktigt
svår-filtrerbara ferrocyanzinken från den väldiga lutqvantiteten förefaller ej
mycket lockande.
Djerfvare och mera tadikala än föregående uppfinnare äro Mathieson
*) Att den präktigt röda, af jernoxid härrörande färg, som den förr tillverkade,
kalcinerade sodan ofta hade, ej alltid ansågs som en olägenhet utan tvärtom, derpå har
man ett rätt roligt exempel frän Tyskland. Då en hr v. Kulmiz började tillverka soda
vid sin fabrik i Saarau, Schlesien, så var olyckligtvis hans soda hvit. Tvålfabrikanterna
i den goda staden Breslau v|oro nu en gång vana vid den röda, engelska sodan och
naturligtvis tillika så lifligt Öfvertygade om nödvändigheten att använda den, om de
ville koka en duglig tvål, att de platt inte ville veta af v. Kulmiz och hans vara. Han
var derför till en början nödsakad att blanda sin soda med litet jernoxid, tills han
slutligen lyckades att omstämnda sina kinkiga kunders mening. Jag behöfver ej tillägga,
att nu anses en vackert hvit färg på soda som en stor dygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
