Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
sponibla kolsyremängden icke så stor, att icke förändringar, som af
klimatologiska eller andra grunder kunna ega rum i afseende på denna
omsättnings hastighet och belopp, skulle kunna åstadkomma rubbningar
i jemvigtstillståndet.
Följande beräkning är också ganska belysande för bedömandet af
relationen mellan luftkretsens kolsyremängd och de mängder kolsyra,
som omsättas. Jordens nuvarande stenkolsproduktion är i rundt tal 500
millioner ton pr år eller 1 ton pr km2 af jordens yta. Omsatt till
kolsyra representerar denna kolmängd ungefär en tusendedel af luftens
totala kolsyremängd. Den motsvarar ett kalkstensskikt af 0,oo3 m.m.
öfver hela jordklotet eller 3 m.m. öfver Sverige, eller, uttryckt i
kubikinnehåll, 1,5 km3 kalksten. Denna kolsyremängd, som hufvudsakligen
genom den moderna industrien tillföres atmosfären, kan anses till fullo
kompensera den qvantitet, som genom silikatbergarternas vittring och
dekomposition förbrukas till bildning af kalksten (och andra
karbonatbergarter). Man har nemligen genom bestämning af halten lösta ämnen,
särskildt karbonater, uti ett antal floder i olika länder och klimat äfven
som af vattenmängden i samma floder samt beräkning af dessas
dräneringsarea i förhållande till jordens hela landyta ansett sig kunna
taxera de qvantiteter karbonat, som i löst form tillföras hafvet under
loppet af ett år, till inemot 3 km3 pr år. Då det derjemte visat sig,
att floder, hvilkas dräneringsområden upptagas af silikatbergarter, föra
mycket obetydliga qvantiteter kolsyrad kalk i förhållande till de floder,
som genomfly ta kalkstenstrakter, så kan man draga den, äfven af andra
grunder bestyrkta, slutsatsen, att endast en ringa del af dessa 3 km3
karbonater äro bildade omedelbart genom dekomposition af
silikatbergarter, eller med andra ord, att endast en ringa del af denna
qvantitet kolsyrad kalk kan bildas under loppet af ett år genom
vittringsprocessen. Om också den anförda siffran på grund af de ofullständiga
och osäkra data, hvaraf den är beräknad, skulle vara felaktig med 100 %
eller ändå mera, är dock den gjorda jemförelsen af ganska stort intresse,
då den visar, att den vigtigaste af alla de processer, genom hvilka
kolsyra i alla tider undandragits atmosfären, nemligen den kemiska
vittringen af silikatbergarter, är i qvantitativt hänseende komparabel med
eller af samma storleksordning som en process af motsatt art, hvilken
framkallats af den industriela utvecklingen i vår tid och måste anses
vara af öfvergående natur.
Jemförd med den vid kalkstenar (och andra karbonatbergarter)
bundna kolsyran är luftens kolsyremängd försvinnande liten. I
betraktande af de sedimentära formationernas mäktighet och den betydande
anpart, kalksten eller karbonathaltiga bergarter utgöra deraf, är det icke
omöjligt, att totala karbonatmängden skulle motsvara ett lager rundt
jordklotet af hundratals meter. Antages t. ex. mäktigheten till 100
meter — ett tal, som dock mycket väl kan vara felaktigt på 100 %
eller mera, hvarvid likväl sannolikheten för en så stor öfverskattning
torde vara mindre än för en underskattning, — så erhålles omkring
25,000 gånger mera kolsyra, som är bunden vid kalk i de sedimentära
formationerna, än den fria kolsyran i atmosfären. Hvarje
kolsyremolekyl i denna kalkstensmassa har dock funnits i och passerat genom
atmosfären under gångna tider. Äfven om man bortser från alla andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
