Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
7,5 % amoniak och 27 % NaCl eller 75 kg. NH3 och 270 kg. NaCl pr
kubikmeter. Karboniseringen företages i kolonner eller i enkla
cylindriska ståndkärl; kolonnerna hafva mycken likhet med de
destiller-kolonner, som begagnas vid bränvinstillverkning och äro liksom dessa
afdelade i en mängd öfver hvarandra liggande kamrar, som sinsemellan
kommunicera medelst öfverfallsrör, hvilka leda lösningen från en öfre
kammare till den närmast undre. I nedre delen af kolonnen insuges
medelst en pump kolsyran från kalkugnen, och denna kolsyra stiger
från en kammare till närmast högre genom flera rör, öfvertäckta med
hufvar, förmedelst hvilka kolsyran fördelas öfver hela kammaren.
Emellertid händer det, att, om vätskan ej hålles i tillräcklig rörelse,
fasta kristallmassor afsätta sig, hvilka tilltäppa öppningarne för
kolsyrans passage genom kolonnen, då kolonnen, som man säger a fryser
in». För att i möjligaste mån förekomma dessa olägenheter har man
gifvit hvarje kammare i kolonnen en nedåt konisk form. Ehuru
kolonnsystemet i teoretiskt afseende måste anses som det mest fullkomliga,
enär den vid kolonnens öfra ända nedrinnande luten under sin färd
nedåt fullständigt kolsyras af den underifrån mötande gasen, medför
det dock understundom ett par olägenheter nemligen dels
förstoppningar, såsom ofvan nämndes, dels bildningar af slamfint bikarbonat,
hvilket ej låter uttvätta sig. Bildningen af sådant finkristalliniskt
bikarbonat beror på för hastig afkylning och utfällning. Dessa
olägenheter af kolonnsystemet hafva föranledt, att man i praktiken numera
förenar kolonnen med ståndkärl, hvilka äfven helst böra vara försedda
med konisk underdel. Teoretiskt fordras till 10,000 kg. soda 4,150 kg.
kolsyra och till bikarbonatet dubbla mängden eller 8,300 kg. C02.
Hälften häraf erhålles dock alltid genom sönderdelning af redan färdigt
bikarbonat, hvadan 4,150 kg. måste tagas från kalkugnen. Genom
oundvikliga förluster ökas den behöfliga mängden med i rundt tal
1,000 kg. Vid 15° och 760 mm. tryck väger en kubikmeter C02 1,899
kg. Ofvannämnda 5,150 kg. C02 motsvara derför 2,800 kbm., hvartill,
om kalkugnsluften håller 32 vol. % C02, åtgå 9,000 kbm. kalkugnsgas.
För att erhålla denna mängd måste 7,600 kg. kalksten förbrännas med
570 kg. koks, men detta förslår dock ej, bland annat derför, att
motsvarande mängd kalk ej räcker till att sönderdela den salmiak, som
bildas efter 10,000 kg. soda, man använder derför städse ett stort
öfverskott af kalksten, helst som man lätt finner användning för det, som
blir öfver. Med afseende på utbytet af bikarbonat kan man vid lämplig
koncentration af luten förvandla 70 % af koksaltet i utfallande
bikarbonat. Med frånräkning af 5 % tvättförlust kan man vid en halt
hos luten af 270 kg. NaCl och 75 kg. NH3 pr kbm. alltså erhålla 160
kg. soda pr kbm. lut. Eller till 100 kg. Na2C03 erfordras i rundt tal
170 kg. NaCl (teoretiskt svara 106 kg. Na2C03 mot 117 kg. NaCl).
Huruvida någon förbättring i detta utbyte skall med ekonomisk vinst
kunna uppnås, är ovisst, åtminstone hafva hittills framstälda förslag ej
ledt till något.
Amoniahdestillationen afser att ur moderluten efter bikarbonatets
utfällning återfå amoniaken genom salmiakens sönderdelning med kalk.
Denna destillation verkställes äfven den i kolonn, så att luten och
kalken tillföras ofvanifrån och ångan underifrån. För att destillationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
