Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
9:o) S. A. skrifver: »På sid. 10 påstås det, att det enda sätt, på
hvilket den kemiska energien kan studeras, är att öfverföra densamma
till värmeenergi». Det torde emellertid vara välbekant, att uti
galvaniska element omsättes den kemiska energien uti elektrisk energi, och
studiet af den kemiska energien från denna synpunkt, borde ha det
största intresset för en elektrokemiker». Anmärkningen är alldeles
oberättigad, ty S. A. kan omöjligt hafva förbisett de sista raderna i
samma kapitel, som lyda: »Vid bestämmandet af den elektromotoriska
kraften, som erhålles vid galvaniska kombinationer, skola vi i ett
följande kapitel lära känna ett sätt att beräkna det största arbete, som
vid en kemisk process kan erhållas». För öfrigt torde S. A:s påstående,
att den kemiska energien i galvaniska element omsättes uti elektrisk,
icke vara fullt riktigt, emedan en del af den kemiska energien med
ytterst få undantag delvis omsättes i värme eller förorsakar, att värme
omsättes i elektrisk energi; följaktligen måste äfven här den kemiska
energien studeras i form af värmeenergi.
10:o) S. A. skrifver: »Det på sid. 24—25 förekommande kapitlet
om »värmeutveckling och kemisk energi» är tydligen ett försök att reda
ut en fråga, hvarom författaren saknat så godt som all kännedom. Här
skulle Helmholtz ha citerats, ty han har utfört den mästerliga analys af
denna viktiga fråga, som här dess värre alldeles saknas.» Denna
kriti-seringsmetod borde S. A. icke använda. Om någon otydlighet insmugit
sig, då man sökt att på 8—10 rader sammanfatta denna, kanske den
allra svåraste och mest vidtomfattande delen af hela den fysikaliska
kemien, borde detta hafva framhållits. Något fel har S. A. icke kunnat
påvisa annat än det, att Helmholtz namn icke uppgifvits.
ll:o) S. A. skrifver: »På sid. 29 uppges, att ’elektricitetens
förmåga att på detta sätt (genom sönderdelning af vatten) afskilja H- och
OH-joner är ytterst ringa’. Detta är en alldeles oriktig omskrifning af
det faktum, att vatten är föga dissocieradt». Uttryckssättet, som
författaren här användt, är berättigadt ur pedagogisk synpunkt. Man kan icke
i en elementär lärobok omtala eller nämna begrepp sådana som dissociation
och elektrisk ledningsförmåga, innan man fullständigt definierat dem.
Författaren har längre fram egnat ett helt kapitel åt just denna
fråga och lämnat en fullständig förklaring öfver vattnets dissociation
och dess ledningsförmåga.
12:o) S. A. skrifver: »På sid. 43 uppges ’jonernas hastighet icke
vara på något sätt jämförbar med elektricitetens’. Nu är det
emellertid enligt vår nuvarande åskådning just så, att elektriciteten vid dess
transport i en elektrolyt är fast förbunden vid jonerna och rör sig
följaktligen precis lika fort som dessa framåt.» Återigen har S. A.
lösryckt en mening från det sammanhang, i hvilket författaren ställt den.
Af detta sammanhang framgår alldeles otvifvelaktigt, att författarens
mening till en del varit den, att jonerna icke transportera
elektriciteten på det sätt, att hvarje särskild jon med elektricitetens hastighet rör
sig från katoden till anoden. Huru transporten eger rum, har däremot
af författaren med all möjlig tydlighet beskrifvits i 6—7 kapitlet.
13:o) S. A. skrifver: »På sid. 42 förklaras elektrolysen tillgå så, att
den positiva elektroden attraherar de negativa jonerna, och den
negativa å sin sida de positiva jonerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
