Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ten är icke allmänt erkänd. Hittorfs uppfattning däremot om jonernas
vandring har aldrig af författaren bestridts, utan framställts i ett
särskildt kapitel. Referenten torde icke kunna uppgifva något svenskt arbete
och kanske endast ett eller ett par utländska, i hvilka följande påståenden
antagas såsom axiomatiska: »När elektriciteten ledes genom en
metallstång, sker detta därigenom, att halfva elektricitetsmängden, som
utgöres af positiv elektricitet går i en riktning, under det att den andra
hälften eller den negativa elektriciteten går i motsatt riktning», och att
»samma förhållande skulle äga rum i en elektrolyt, om jonerna ägde
samma hastighet; då detta icke är fallet, kommer elektricitetstransporten
att ske så, att en öfvervägande del transporteras i form af t. ex. positiv
elektricitet, förd i den ena riktningen, under det att återstoden föres i
form af negativ elektricitet i motsatt riktning, och att det alltså vore
likgiltigt, i hvilken riktning t. ex. en coulomb elektricitet föres, endast
summan af båda elektricitetsmängderna vore lika med 1 coulomb.»
Författaren anser visserligen för sin del, att denna uppfattning är riktig,
emedan man icke hittills erhållit någon annan rationel förklaring. En
dylik omständighet får dock icke tagas som ett absolut bevis för såt*
sens riktighet. På grund häraf har den omtalade reservationen blifvit
införd.
18:o) S. A. skrifver: »På sid. 93 uppges (såsom sker i åtskilliga
tyska läroböcker) oriktigt, att Pfeffer funnit en lösnings osmotiska
tryck vara proportionelt emot den absoluta temperaturen.»
Äfven här förekommer en afsiktlig förvrängning af författarens
mening. Det står icke, att Pfeffer funnit ete, utan det står »de
resultat, till hvilka Pfeffer genom sina undersökningar kommit, kunna i
korthet uttryckas i följande lag: en lösnings osmotiska tryck är
proportionelt emot såväl lösningens koncentration som emot den absoluta
temperaturen». Pfeffer har utfört bestämningarna, och ingen kan be*
strida, att resultaten af lians undersökningar ligga till grund för
nyssnämnda lag.
19:o) S. A. skrifver: »På sid. 96 förekommer en afdelning om
lösningars fryspunkter under kapitlet vant Hojfs lösningsteori. Då ej
lagen för fryspunktsnedsättningen deduceras, så har denna afdelning
intet att göra med sagda teori.»
Referenten borde sparat sitt omdöme, tills han läst kapitlets slut i
följande häfte, hvari åtminstone en del af den begärda deduktionen
kommer att införas.
Alla de af ref. gjorde anmärkningarna hafva vi sålunda bemött,
och hvarje opartisk granskare måste utan tvifvel medgifva, att högst
egendomliga medel användts, för att bringa upp felens antal till 19.
Af anmärkningarne äro endast två (2) berättigade.
Stockholm i Mars 1896.
G. E. Cassel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
