Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
filtrering genom glasull jontillståndet upphäfves och ännu mindre, att
de fria jonerna qvarhållas.
• Genom Engler’s och Wildts försök torde alltså hafva bevisats, att
de ångor, som bildas af desozoniserad luft, och hvilka tillskrifvits dels
det efter ozonets aflägsnande qvarvarande antozonet dels en
syremodifikation i form af fria joner, icke behöfva eller ens kunna förklaras
med dessa hypoteser. Dermed har äfven bevisats, att en
syremodifikation med de egenskaper, som Schönbein och Meissner tillagt antozonet,
ej existerar.
Om superoxiders roll vid långsam oxidation.
Det är ett sedan länge kändt förhållande, att, när en substans
oxideras af luftens syre, äfven sådana samtidigt närvarande kroppar blifva
energiskt oxiderade, hvilka ensamt för sig äro beständiga gent emot
fritt gasformigt syre. Schönlein ansåg, att härvid inträdde en förändring
hos det vanliga syret, så att det omvandlades till ozon och antozon.
Denna åsigt delades i hufvudsak af Brodie, Clausius och Loew, under
det att Hoppe-Seyler och Baumann påstodo, att nascerande väte spaltar
syremolekyler och förenar sig med en af dess atomer, medan den andra
blir fri och i form af aktivt syre förmår framkalla energiska oxidationer.
En alldeles afvikande åsigt framstäldes af Moritz Traube (se denna
tidskrift VI,155 (1894)), som förnekade syremolekylens spaltning men i
stället antog en spaltning af närvarande vattenmolekyler, hvilkas
hydroxylgrupper upptagas af den oxiderbara substansen, under det att
väteatomerna förena sig med syremolekyler till vätesuperoxid:
Han visade också, att vätesuperoxid aldrig kan uppstå genom
oxidation af vatten. En brist i Traube s teori är, att den blott kan
förklara de vid närvaro af vatten förlöpande oxidationerna.
På sista tiden hafva van tf Hoff och Jorissen åter upptagit problemet
rörande syrets aktivering och till en början påvisat, att ett ämne, som
långsamt oxideras, aktiverar precis lika mycket syre, som det sjelf
upptager till bildning af sin primära oxidationsprodukt. I anslutning till
Clausii teori antaga de, att syremolekylen sönderfaller i enkla atomer,
och förklara det förhållandet, att det ena ämnet föredrager den ena,
det andra den andra syreatomen, med antagandet af olika elektrisk
laddning hos dem. På grund af Ewarts försök öfver
oxidationshastigheten hos fosfor, svafvel och aldelryd inträder syremolekylens spaltning
ej först vid oxidationen, utan redan vanligt syre skulle, om ock i ringa
grad, vara dissocieradt i atomer, hvilka just föranleda oxidationen.
Enligt denna teori kan man ej förklara vätesuperoxidens bildning vid
långsamma oxidationsprocesser, enär den ej kan bildas af aktivt syre
och vatten.
Engler och Wild äfvensom A. Bach, hvilka ej kunna ansluta sig
till föreställningen om fria syreatomer, såsom det verksamma vid
långeamma oxidationer, hafva uppstält en förklaring, som i viss mån
ansluter sig till Traube9s och kan formuleras på följande sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
