Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Hvad slutligen anginge den frågan, huruvida en lärare vid Tekn.
Högskolan vore berättigad att för enskild industriidkares räkning å sitt
af staten åt honom upplåtna enskilda laboratorium anställa kemiska
undersökningar, under förutsättning att hvarken undervisningen eller
laboratoriikassan derpå blefve lidande, vore talaren ingalunda ensam
om den uppfattning, — som tvertom egde stöd af mycket högt stående
auktoriteter — att läraren dertill vore fullt berättigad, dels på grund
af gammal och allmän häfd, dels på grund af den för undervisningen
gagneliga vexelverkan, hvari läraren vid ett tekniskt läroverk derigenom
komme till industrien sjelf och industriens idkare.
Kemiska sektionen i Upsala.
Sammanträdet den 27 Februari 1899.
Kand. G. Benedicks refererade en afhandling af Blau om
dipyridyl-järnf öreningar. Genom addition af dipyridyl till ferrosalter bildas salter
af radikalen Fe(C10H8N2)3. Dessa äro röda, stabila och visa
karaktäristiska reaktioner. Motsvarande ferrisalter äro blåa. Järnet kan i dessa
föreningar ej påvisas med vanliga reagens (referatet infördt i detta häfte).
Kand. Hofman-B ang refererade »Reine Platinmetalle im Handel»
af Mylius och Biets.
Docenten Palmær förevisade en af honom konstruerad apparat för
rening af kvicksilfver.
Docenten Palmær omnämnde i anslutning till känd. HellsingTs vid
förra sammanträdet hållna referat, att Cady funnit, att en lösning af
natrium i flytande ammoniak ledde den elektriska strömmen utan
märkbar sönderdelning och utan polarisation, men dock förändrades så till
vida, att den vid katoden blef mörkare blå.
Sammanträdet den IS Mars 1899.
Docenten A. Langlet redogjorde för en del undersökningar öfver
öfyersyror och deras salter. Fairley hade redan 1877 visat, att
öfver-uransyra med alkalier och öfverskott af vätesuperoxid ger upphof till
tämligen beständiga salter med högre syrehalt än normala perurat.
Melikoff och Pissarjewski hade nyligen undersökt dels dessa salter, dels
framställt analoga sådana af andra kända öfversyror, såsom
pyroper-vanadinsyra m. fi. De hade erhållit flera dylika, hvilka visade sig vara
mera beständiga ju högre det negativa elementets atomvigt är. Ur
sina försök draga förf. den slutsatsen, att i ofvanstående salter den
posi-siva metallen icke är direkt bunden vid syrans negativa jon utan
skiljes från denna af en syreatom, som är bunden på samma sätt som
i vätesuperoxid och analoga peroxider. I anledning af föredraget
uppstod en stunds diskussion.
Docenten Palmær refererade afhandlingen »Zur Theorie der
che-mischen Reaktionsgeschwindigkeit» af S. Arrhenius. (Bihang till Vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
