Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
vatten (a) blandas nu den beräknade volymen syra (x), och den erhållna
normalsyran kontrolleras med lut af känd halt; genom ett par prof kan
man sedan lätt beräkna den mängd syra eller vatten, som ytterligare
måste tillsättas. Men i allmänhet skall man finna, att redan den enligt
formeln beräknade blandningen uppfyller fordringarna på en normalsyra
för tekniskt behof. Härvid anmärkes, att bestämningen af saltsyrans eg.
vigt, som sker med areometer, bör göras så noggrannt som möjligt. Den
förnämsta fördelen med formeln ligger deri, att rnan med dess tillhjelp
lätt får en blandning, hvilken man sedan utan svårighet och tidsspillan
kan gifva den önskade graden af noggrannhet. Vill man hafva en annan
1 18
normalitet t. ex. —. så har man blott att i stället för 18 i formeln sätta—.
n n
Analysering af sirup och melass.
Af Jolin Almroth.
I förra häftet af denna tidskrift förekommer en uppsats om »enkel
metod att analysera sirup och melass», af Wald. Swaetichin, hvari denne
säger sig ha lyckats utarbeta en enkel metod för dessa produkters
analysering i stället för den annars timlånga operationen. Den metod, han
föreslår, har, långt ifrån att vara ny, i flera år existerat och användts
äfvensom varit utsatt för grundlig behandling; dessutom motsvarar den
vid sirup och melass ej den timlånga operationen, ty analysen måste
obetingadt afse en bestämning af procent vatten och således vid
omräkning äfven procent verklig torrsubstans. I en sockerfabrik må man
väl skilja mellan verklig torrsubstans och den s. k. skenbara, som
uttryckes i procent saccharisation, Brix° eller saccharometergrader, likaväl
som mellan verklig och skenbar renhetsqvotient, men härom har hr S.
i sin uppsats ej nämnt någonting alls. Under min snart 10-åriga
praktik i sockerindustrien har jag både användt och äfven förkastat metoden
i fråga, men vid dess utförande ej gått så omständligt tillväga som hr S.
Utgående från egenskapen hos en vattenlösning af den s. k.
normal-vigten 26.048 gram kemiskt rent socker i 100 kbcm. att ega en spec.
vigt af l.ioo, gjorde jag de första försöken med raffineradt socker och
raffinadfyllmassa, hvarvid jag, för erhållande af större mängd att arbeta
med, afvägde 2J/2 gånger normal vigten = 65.120 gram och löste till 250
kbcm. samt bestämde medels den MoÄr’ska vågen lösningens spec. vigt.
Då jag härvid erhöll t. ex. en vigt af 1.0999, strök jag helt enkelt bort
tionen —¥- = —— (a + x), hvarur x =___a___såsom ett mera exakt uttryck
100 1000 2sp —7.8,
på x än det i texten anförda. Emellertid är skilnaden mellan de båda värdena
ganska ringa, ty om t. ex. a = 500, s = 1.1599, hvaremot svarar p = 32.213 (enl.
Ure), så blir det exakta värdet på x = 54.12; författarens formel ger x = 53.76,
hvilket för tekniken torde vara tillräckligt. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
