Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
mängd aluminiumsalt i lösning. Detta förklaras genom antagande däraf,
att precipitatet med hästserum bildar en ny lättlöslig förening.
Äfven detta fall har jag beräknat och funnit vara i allra bästa
öfverensstämmelse med lagarna för den kemiska jämvikten. I
precipi-tatet ingå en molekyl hästserum och en molekyl kalfserum. I den lösliga
föreningen ingå ytterligare en eller två molekyler hästserum.
Precipitinerna visa många analogier med agglutininerna och
otvifvelaktigt sammanhänger agglutininernas verksamhet med en
koagulationsprocess, såsom Duclaux länge sedan framhäft; denna omständighet
förklarar analogierna. * •
Det material, som samlats för att visa de kemiska jämviktslagarnas
tillämplighet på detta fält öfverträffar i omfattning mycket det, som
samlats inom andra delar af kemien. Man har vid behandlingen af detta
ämne den tydliga förnimmelsen, att ingenstädes utöfva jämviktslagarna
ett så behärskande inflytande, som inom den fysiologiska kemien, såvidt
densamma blifvit undersökt, det vill säga egentligen på im mun kropparnas
område. Detta beror naturligtvis därpå, att reaktionerna här äro
begränsade, så att verkligen mätbar jämvikt inträder, men också utan tvifvel
därpå, att man här har att göra med ytterst utspädda lösningar.
Man kan väl säga, att det lyckats att genomföra den fysikaliska
kemiens principer inom hela området för immunitetsläran på ett sätt*
som öfverträffat äfven de längst gående förhoppningarna för några år
sedan. Opponenterna mot denna användning, hufvudsakligen
Frank-furterskolan, stödja sig endast på argument af mera allmän natur, såsom
att det ej är sannolikt att de enkla kemiska lagarna gälla för de
organiska kropparna, eller att reaktionerna i fråga äro af en så invecklad
art, att det ej är lönt att söka underkasta dem kvantitativ beräkning,
eller att ett sådant virrvarr af kemiska föreningar finnas i de använda
reagensen, att omöjligen enkla lagar kunna tänkas framträda vid
reaktionerna. Alltsammans är talesätt, som man väl känner igen, då de
alltid användts såsom de sista argumenten mot den framträngande
forskningen. Erfarenheten visar också, hur litet dylika argument respekteras.
Om det lyckats visa, att exempelvis Newtorfs Iag angäende solens
attraktion för till värden som öfverensstämma med de oberoende ställningarna
af en nyupptäckt småplanet, så båtar det föga för dem, som vilja
opponera mot tillämpligheten af Newton^ lag på detta fall, om de aldrig
så mycket försäkra, att de ej kunna tro, att en så enkel Iag kan
till-lämpas på en himlakropp, som rör sig på ett fält inom rymden, där flera
hundra likartade småplaneter kunna inverka störande.
Den fysikaliska kemiens tillämpning har också i hög grad bidragit
till att öka metodernas skärpa och till ett rationellt utnyttjande af
observationsmaterialet på detta forskningsfält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
