Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
plats mellan di- och tetr-oxiden, liksom att arsenikhexoxid^om detta a|
konsekvensen fordrade namn bibehölles) borde stå öfver i stället för under
motsvarande pentoxid. Namnet pentoxiå tyder på 21/2 heptoxid på 31/2
gånger så mycket syre som i motsvarande dioxid o. s. v.
Alla de hittills anförda oegen tligheterna hos systemet skulle kunna
undvikas, om man härledde oxidernas namn, icke såsom nu af
syreatomernas antal i molekylen, utan af antalet syreatomer pr atom af
det i oxiden ingående grundämnet. Detta kunde lämpligen ske sålunda, att’:
l:o) Namnet trioxid reserverades för typen R03y och sålunda i
intet fall vidare användes för oxider af typen R203. För dessa senare
kunde man då i många fall, t. ex. för A1203, Fe2Q3, Mn203, Cr208 m. fl.,
bibehålla de af gammalt använda namnen aluminiumoxid, järnoxid ete.
Där återigen, såsom för N203, As203 m. fi. ett annat namn än rätt och
slätt -oxid måste tillgripas, bör detta blifva -sesJcvioxid.
2:6) Nya namn antoges för oxider af typerna B205 och B207,
utf-märkande deras halt af 21/.2i resp. 31/2 atom syre pr atom af det andra
grundämnet. De i sådana fall redan nu någon gång använda namnen
semipentoxid och semiheptoxid äro af flere skäl knappast
tillfredsställande. Snarare skulle måhända sådana namn som pentemioxid, resp.
heptemioxid1) kunna komma under diskussion.
Mot en reform i denna riktning torde väl inga väsentliga
invändningar kunna framställas, och onekligen skulle härigenom nomenklaturen
för oxider vinna betydligt i klarhet och precision.
5) Ännu återstår emellertid en väsentlig anmärkning att göra mot
den nomenklatur, som grundar sig på antalet syreatomer hos oxiderna,
nämligen att densamma — i motsats till den berzelianska nomenklar
turen — ej tager ringaste hänsyn till oxidernas sammanhang med
motsvarande hydrat, eller med andra ord till oxidernas egenskap af sy
reeller basanhydrider, d. v. s. till deras förhållande vid saltbildning. Den
nuvarande nomenklaturen har, S}mes det mig, under sträfvandet att
framhäfva åtskillnaden mellan en anhydrid och ett hydrat gått väl långt
åt det motsatta hållet. Och dock måste man väl medgifva, att en oxids
förhållande vid saltbildning är en väsentligare och mera karakteristisk
egenskap hos densamma, än antalet syreatomer, som böra tänkas ingå i
oxidens molek}der. Så t. ex. ligger väl den förnämsta olikheten mellan
kolets tvenne viktigaste oxider, CO och C02, icke däri, att den förra
måste anses innehålla en, den senare två atomer syre i molekylen, utan
snarare däri, att den förra saknar, den senare äger förmågan att bilda
salter med baser.
Åsikterna om såväl det absoluta som det relativa antalet af
syreatomer i en oxids molekyler kunna tänkas undergå förändring, men
till och med om hela atomteorien en vacker dag skulle befinnas
ohållbar, så är däremot alltid en oxids förhållande vid saltbildning tillgängligt
^ Bildade . af grekiska orden névre ( = fem), livva (= sju) och fat = half,
hvilket senare ord enligt grekiskt språkbruk hör sättas efter räkneordet.— För
hithörande språkliga upplysningar står jag i förbindelse till f. d. professor J. M.
Sundén i Uppsala. ’*>!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
