Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Om man ger atomen en laddning, så rubbar man därmed jämviktsläget
längs axlarne för den neutrala atomen och inför dessutom jämviktsaxlar,
som ej alls funnos, när atomen var neutral. Sålunda, om vi i fråga om
dubbelpyramiden (fig. 5) gåfve atomen en positiv laddning, skulle axlarne
OE, OD, som ej voro jämviktsaxlar för den neutrala atomen blifva
sådane för den elektriska, ty om atomen hade en positiv laddning skulle
verkan på den negativa partikeln vid större afstånd från medelpunkten
längs OE vara en attraktion, men närmare E repulsion, alltså måste i
någon punkt verkan vara = O, så att OE blir en jämviktsaxel.
I händelse af en mera sammansatt atom, från hvilken utgår en
kraft, som mer än en gång förändras från repulsion till attraktion, finnas
punkter på den horisontella axeln (fig. 4), där en negativ partikel och
andra, där en positiv partikel skulle vara i stabil jämvikt. Följden af
att gifva endast denne positiv laddning skulle vara att föra de negativa
partiklarnes jämviktslägen närmare atomen, de positiva partiklarnes
däremot längre ifrån den. En negativ laddning skulle hafva motsatt verkan.
De krafter, vi betraktat, äro sådana, som en atom utöfvar på en
elektrisk partikel. De utgöra en del (och i många fall sannolikt den
viktigaste delen) af de krafter, som verka på en andra atom, om denna
har ett öfverskott af ett slags elektricitet. Om vi erinra oss, att en atom
är omgifven af ett elektriskt fält, äfven då den är neutral och att en
neutral atom ej är en sådan, som är utan elektricitet, utan en hvari
den negativa laddningen är lika med den positiva, så kunna vi lätt inse,
att två neutrala atomer kunna utöfva krafter på hvarandra. Beräkningen
af dessa krafter är likväl i anseende till atomens sammansatta natur
mycket invecklad, hvarför själfva sakförhållandet eller att två atomer
på mycket nära håll repellera, på längre håll attrahera hvarandra, lättare
kan åskådliggöras på experimentell väg. Två system af magneter, hvart
och ett innehållande lika många positiva och negativa poler uppställas
bredvid hvarandra, det ena upphängdt i en vågarm. På mycket nära
håll repellera de, på längre afstånd attrahera de hvarann, och äro
följaktligen på ett visst afstånd i stabilt jämviktsläge.
Den kraft, som en atom A utöfvar på en annan atom B, kan
lämpligen delas i två delar. Den första må betecknas såsom en kraft af
E-typen och beror på den elektriska laddningen hos B, är proportionell
mot denna laddning men oberoende af strukturen hos B. Vi kunna
utan att ändra kraften utbyta B mot hvilken atom som helst, blott den
har samma laddning. Den andra delen af kraften, hvilken vi kunna
kalla M-delen, är oberoende af laddningen hos B, beror däremot
hufvudsakligen på dess struktur. Denna del af kraften blir alldeles förändrad,
om B utbytes mot en atom af annat slag.
Den frågan framställer sig nu: hvilken roli spela dessa två
krafttyper vid bestämmande af molekylens natur? Är stabiliteten bestämd
genom krafter af E- eller af M-typen?
E-krafterna bero på laddningen hos atomen, så att i de föreningar,
där stabiliteten är beroende af dessa krafter, atomerna måste vara
elektriskt laddade. Vi ställas härmed inför den frågan: äro atomerna i en
molekyl laddade med elektricitet eller äro de elektriskt neutrala? För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
