Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
med benzolderivaten, om hvilka man väl vet, att de äga en synnerligen
stark ljusbrytning och en ändå mer utpräglad färgspridning i spektrum.
Medan således atomrefraktionen för en kolatom, som ej är bunden genom
dubbelbindning vid en annan kolatom, är 5, så är densamma i fall af
dylik bindning betydligt större, nämligen 6, och vid tredubbel bindning
uppgår kolets atomrefraktion till ännu högre värde
(omkring 6.2). Man kan således använda denna rent
empiriska regel för konstitutionsbestämningar, och
BrühVs undersökningar ha gifvit ett kraftigt stod
för antagandet af den Kehule’ska benzolformeln.
Diamantens atomrefraktion är 5, således måste
hos diamanten inga dubbelbindningar förekomma.
Brühl antager därför diamantens molekyl hafva den
i fig. 1 angifna konstitutionen, med andra ord sex
kolatomer skulle stå i hvar sitt horn af en
regelbunden oktaeder. Detta motsvarar också diamantens kristallform.
I stället för uttrycket:
-d–M
för molekylarrefraktionen har man af teoretiska skäl på senare tider
infört uttrycket:
n2—1 M
n2 + 2 ’ d~ ’
hvilket också visar sig hålla sig mycket nära oförändradt för samma
kropp, när densamma öfverföres från fast eller flytande till gasformigt
tillstånd, hvilket icke var fallet med det af Gladstone införda äldre
uttrycket. I detta system är för kol R=2.5, för en dubbelbindning
tillkommer värdet 1.7 och för en tredubbelbindning 2.1.
I stället för värdet R kan man använda uttrycket för
molekylar-dispersionen
D~RV— Rr,
där Rr är molekylarrefraktionen för en röd linje, exempelvis linjen C i
spektrum, och Rv är den för en blå linje, exempelvis G. Detta uttryck
ger ännu mer växlande värden för atomdispersionen vid olika
bindningssätt än de ur molekylarrefraktioner härledda värdena på atomrefraktionen.
Dylika undersökningar ha på senare tid äfven utförts angående
andra element än kol, och man har särskildt användt dem för
kännetecknande af olika bindningssätt hos syre och kväfve. Resultaten äro
emellertid föga öfversiktliga. Dessa bestämningar ha på sista tiden fått
ganska stor praktiskt betydelse, sedan Pulfrich konstruerat utomordentligt
bekväma instrument, de så kallade totalrefl ek to metrarna, för bestämning
af kroppars ljusbrytningsförhållanden.
Af en helt annan, mera teoretiskt intressant, men praktiskt mindre
betydande art, äro bestämningarna af konstitutionen hos de kroppar, som
utsända gasspektra. Redan sedan spektralanalysens äldsta tider kände
man, att gaserna utsända två olika slag af spektra, de så kallade band-
Fig. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
