Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Från denna synpunkt kan man få en förklaring till Svafvelsyrans
inverkan vid nitrering. Vi skola för enkelhetens skull antaga, att man
nitrerar med 77.8-procentig salpetersyra, hvilken till sammansättningen
motsvarar HN03.H20. Det vatten, som utvecklas under reaktionen,
spelar en försvinnande roll, om — såsom vanligen sker — ett mycket
stort öfverskott af nitrersyra användes.
Icke heller kan man nöja sig blott med den förklaringen, att
svafvelsyra binder de 22.2 procenten vatten, ty detta skulle endast öka
salpetersyrans koncentration från 77.8 % till, låt oss säga, 90 % (beroende på
Svafvelsyrans mängd). Enligt den nya synpunkten har svafvelsyran en
långt större effekt. I 77.8 X "ig salpetersyra fins hydrateib HN03.H20
och efter som hydratets sammansättning fullt svarar mot denna
koncentration kunna vi enklast antaga, att all salpetersyra bildat hydrat. Där
fins således inga HN03-molekyler och nitreringseffekten blir dålig. Om
nu svafvelsyra tillsättes, så sker anhydrisering, och konc. af
HN03-mole-kyler stiger från O till låt oss säga 90 X- Efter den äldre synpunkten
stiger således koncentrationen hos salpetersyra från 77.8 till 90, men efter
den här utvecklade synpunkten från O till 90 hos det rena
mono-hydratet. Det är en betydlig skillnad. Att den senare förklaringan
bättre än den förra står i samklang med Svafvelsyrans stora inverkan
vid nitrering, är oförtydbart. Detta resonemangs giltighet ändras ej
däraf, att HN03-koncentrationen i verkligheten ligger något öfver noll i
77.8-procentiga lösningar.
I och för sig bör således svafvelsyra ej vara nödvändig för att
åstadkomma hög nitreringsgrad. Den bör kunna ersättas af andra vatten
-bindande ämnen. Af försök, utförda af Lunge och Weintraub,1) framgår
ock, att P205 med fördel kan användas. Ej nog därmed, man bör ock
kunna använda salpetersyra ensam och likväl komma till en hög
nitreringsgrad, blott man sörjer för att allt vatten, som frigöres under
reaktionen, bindes utan att föranleda uppkomsten af salpetersyrehydrat. Äfven
detta stämmer fullständigt med erfarenheten. Berl och Klaye2) erhöllo
medelst salpetersyreanhydriden nitrocellulosa med ända till 13.85 % N,
högre än till och med svafvelsyran kan gifva.
Saposchnikoiv har utfört en del nitreringsförsök med cellulosa för
att utröna sambandet mellan syreblandningens nitreringseffekt och dess
salpetersyreångtryck. Som bekant kan cellulosa bilda en hel serie olika
nitroderivat med kväfvehalten varierande mellan vida gränser. Medelst
bestämning af kväfvemängden hos den erhållna nitrocellulosan kan man
således erhålla ett begrepp om syreblandningens nitreringseffekt. 8.
använde till dessa undersökningar samma syreblandningar som till
ångtrycks-bestämningarna. Resultaten återgifvas i figurerna 4—6 å sid. 11 o. 12, där
de streckade linierna angifva N-halten hos nitrocellulosan och de obrutna
HNO3-ångtryckeri, hvilka till jämförelse äro uppdragna äfven här. Man
finner i det hela en ganska god parallellism. Hvad först beträffar
nitrering med enbart salpetersyra, så observeras i hvilken utomordentlig grad
J) Zeit. angew. Chemie 1899, sid. 144.
-) Zeit. Schiess. und Sprengstoffwesen 2, 403.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
