- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjugufemte årgången. 1913 /
98

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

koncentrationerna vara lika med fördelningskoefficienten.
Fördelningskoefficienten är alltså förhållandet mellan det lösta ämnets lösligheter i de båda
medierna, (Ostwald.)
Den ofvan omnämnda ömsesidiga lösligheten af
de båda lösningsmedlen, som växlar med det lösta ämnets mängd, är
orsaken till att icke sällan, i synnerhet vid högre koncentrationer afvikelser
från det konstanta fördelningsförhållandet kunna uppträda.

Fördelningskoefficientens förändring med temperaturen är i allmänhet
rätt obetydlig: Då fördelningsförhållandet är beroende af lösligheten i
de båda medierna, och lösligheten i allmänhet förändras i samma
riktning och i liknande proportion i båda medierna, så kommer kvoten att
förändras rätt obetydligt vid temperatur variationer. För det mesta brukar
man vid uträkning af fördelningskoefficiteten uttrycka koncentrationen
såsom förhållandet mellan mängden löst substans i lika volym af båda
skikten. — Rättare är nog angifvandet af koncentrationen i mol. -procent,
så att antalet mol löst substans i 100 mol af lösningen anges. Helt
visst äro många afvikelser från fördelningslagen att hänföra till
olämpliga koncentrationsuppgifter. Dessa afvikelser träda också vid fråga om
koncentrerade lösningar mer i förgrunden än för de utspädda, då för de
senare volyms- och mol-procentig koncentration gå parallellt.

Den vanligaste användningen af fördelningslagen i laboratoriet är för
isolering af en substans ur dess lösning genom utskakning med ett andra
med lösningen icke blandbart lösningsmedel. Om arten af
utskaknings-medlets verkan kan man lätt få ett begrepp genom tillämpning af
fördelningslagen.

Antag att lösningens vol. = V ccm. och att den innehåller x0 gr.
substans. Antag vidare att utskakningen företages med för hvarje gång lika
mängder L ccm. utskakningsmedel samt att xx gr. substans återstå efter
den första utskakningen, x2 gr. efter den andra och xn gr. efter den
n:te. Koncentrationen i lösningen är då efter den första utskakningen

= ^r~, i utskakningsmedlet = — ^= — -.

Fördelningslagen ger alltså relationen: -^: — ^y — - — K (förde In. -koeff.)

KV

Härur xt=x0.

KV

På samma sätt x.2=x1 === — — , eller, genom insättning af värdet på
IvV +.L

/ KV \2 / KV \n

x2 = x0 (KV + L) • I analogi härmed fås: xn =x0 f ^y^ )

Utskakningmedlet bör således väljas så, att K d. v. s. förhållandet
mellan lösligheterna af det ämne, som skall isoleras, i den ursprungliga
lösningen och i utskakningsmedlet, blir så litet som möjligt.
Utskakningen är då praktiskt fullständig redan efter några få gånger.
Utskakningsmedlet skall vidare väljas så, att den substans, man vill isolera, är
lättare löslig däri än öfriga i lösningen närvarande ämnen. — Finnes ett
lösningsmedel, som löser de senare mycket lätt, den förening som skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:33:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1913/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free