Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
natur, såtillvida som det för det stora flertalet grundämnen har samma
värde. Hittills hafva nämligen blott två dylika talvärden blifvit
påvisade, nämligen 4 för grandämnen med låg atomvikt och liten
atomvolym, ex. kol, kväfve, bor, och G för öfriga grundämnen.
Koordinationstalet lämnar numera icke blott de ledande synpunkterna
för bedömandet af de komplexa föreningarnas konstitution utan har äfven
visat sig utgöra en viktig utgångspunkt för utredandet af
konfigurations-förhållandena inom dessa föreningars molekyler.
Genom den utvidgning af valensbegreppet, som W:s här i korthet
angifna uppfattning innebär, har det lyckats att under en gemensam
synpunkt sammanföra de atomistiska och molekylära föreningarna, hvarjämte
en enhetlig systematik kunnat genomföras för stora grupper af
oorganiska föreningar, i främsta rummet de af W. själf framgångsrikt
studerade metallarnmoniakerna, metallsalthydraten och komplexa
dubbelsal-terna.
En måhända ännu betydelsefullare landvinning för stereokemien
beteckna W:s talrika arbeten öfver oorganiska föreningars konstitution.
Redan i det första af dessa meddelanden framlägger W. grunddragen till
en sterisk uppfattning af metallarnmoniakerna, i det han visar, hurusom
talrika isomerifall hos hithörande kobolt- och platina-föreningar endast
med tillhjälp af bestämda föreställningar rörande atomernas, resp.
atomgruppernas, läge i rummet kunna på ett tillfredsställande sätt förklaras.
Genom detta arbete framstår W. som grundläggare af den oorganiska
stereokemien. För komplexa radikaler af den allmänna typen MeR(;
antager han, att de sex grupperna kring metallatomen äro anordnade på
ett sätt, som motsvarar läget af oktaederns hörn kring dess medelpunkt.
Detta antagande låter förutse, att föreningar af den allmänna formeln
Me A4B2 eller Me A4BC böra uppträda i 2 stereoisornera modifikationer,
allteftersom substituenterna i förhållande till hvarandra intaga
axial-eller kantställning.
En omedelbar frukt af W:s sträfvanden att klargöra de oorganiska
föremngarnes konstitution är kännedomen om en mångfald nya
isomerifall inom den oorganiska kemien, och i talrika fall hafva W. och hans
medarbetare medelst af dem utarbetade metoder kunnat bestämma den
konfiguration, som tillkommer hvarje särskild isomer, så t. ex. beträffande
violeo- och praseo- samt flavo- och croceokoboltföreningarne. Det allra
nyaste resultatet af W:s oaflåtliga verksamhet på detta arbetsfält är
upptäckten af optiskt aktiva spegelbildsisomerer bland de komplexa kobolt-1
och kromföreningarne (1911).
Påvisandet, att molekylära föreningar kunna uppträda som
spegelbildsisomerer af oväntadt hög stabilitet, utgör uppenbarligen ett kraftigt stöd
för den Wernerska åsikten, att någon principiell skillnad mellan
valensföreningar och molekylära föreningar i själfva verket icke existerar, på
samma gång det lämnar en ny och påtaglig bekräftelse på hans teori
om de koordinerade gruppernas läge i förhållande till centralatomen. Af
stor teoretisk betydelse är vidare ett tidigare arbete öfver oorganiska
salters molekylarvikt (1897), hvari W. med tillhjälp af olika organiska
lösningsmedel lyckats på ebullioskopisk väg fastställa värden för talrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
