Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Emellertid har det visat sig omöjligt uppdela den ur fumarsyran
uppkommande dibrombärnstensyran i optiskt aktiva komponenter, under det
att det nyligen (Mc Kenzie, förf. 1911) lyckats att ur
isodibrombärn-stensyran erhålla isomera, höger- och vänstervridande dibrombärnstensyror.
Ur (I) (se sid. 111) uppkommer alltså faktiskt (V) och ur (IV) bildas (II),
hvilket ju är rakt emot teoriens fordringar, och lika illa är, att den syra, sorn
ger (III), resp. (IV), ej har konfigurationen (II), resp. (V) utan just tvärt om.
De verkliga förhållandena motsvaras således af de streckade pilarna och
ej af de af teorierna fordrade fullt utdragna.
En hel del andra motsägelser mellan Wisliceni slutsatser och de
experimentella fakta hade för öfrigt Michael påvisat redan i början af
1890-talet, men hans arbeten vunno dock ej något nämnvärdt beaktande, ty
Wisliceni resormemanger föreföllo så enkla och själfklara, att man
föredrog att söka bortförklara eller helt enkelt bortse ifrån Michaels resultat
hellre än att förkasta läran om den riktade Valensen.
Motsatserna mellan de ur denna lära dragna konsekvenserna och de
experimentella resultaten äro dock, som af ofvanstående exempel från
såväl de optiskt aktiva ämnenas, som cis-trans-isomerernas omvandlingar
framgår, numera så talrika och allvarliga, att man måste söka finna
någon ersättning för densamma. I första hand kunde man då tänkas
ta sin tillflykt till Le Bels uppfattningssätt, men i sin ursprungliga form
är detta alltför allmänt för att ens kunna ge en tillfredsställande
förklaring på etylénisomerernas existens, och ett af Le Bel (1911) gjort försök
att medelst en mekanisk bild åskådliggöra, hur det går till vid en
Wal-densk omlagring, lämnar knappast några hållpunkter från kemisk
synpunkt.
En modifiering af Le Bels lära därhän, att äfven grundtanken i van71
Hoffs åskådningssätt blir tillgodosedt, har Werner (1891) föreslagit.
Werner låter Valensen vara ett abstrakt tal (hos kolet vanligen 4) och orsaken
till sammanhanget olika atomer emellan (eller affiniteten i viss
bemärkelse) uppfattar han som en från vederbörande atoms centrum likformigt
åt alla håll utstrålande kraft. Äro fyra radikaler bundna vid en
kolatom, fördelas affiniteten åt fyra håll motsvarande fyra kalotter på den
som en sfär tänkta kolatomens yta. ’Dessa kalotter eller »bindeytor»,
som Werner kallar dem, motsvara alltså de fyra valenserna enligt van’t
Hoff, och orn de äro så stora, att de ej få plats vid sidan af hvarandra
kring en storcirkel till centralkolatomen, så måste en sterisk anordning
af de fyra bundna atomerna bli följden. På grund af kolatomens sfäriska
form kunna tydligen sådana bindeytor utbildas hvar som helst på
densamma, och därmed blir det begripligt, att en Waldensk omlagring kan
inträffa. När, hur och hvarför detta sker lämnar dock ännu ej Werners
uppfattningssätt någon besked orn, och de hypoteser om primär bildning
af olika slags obeständiga additionsprodukter, som samtidigt Werner,
Fischer och Pfeiffer (1911) m. fl. uppställt, synas föga lyckliga, ty dels äro
inga sådana additionsprodukter, som det här måste vara fråga om, i något fall
isolerade, och vidare så är säkert Waldensk omlagring känd vid kinetiskt
rent birnolekulära reaktioner. Det senare förhållandet låter sig tydligen
ej förena med primär bildning och sedan sönderfallande af någon addi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
