Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Reaktionstiden borde därför rätteligen för starkt sur mjölk utökas till
l minut, då äfven inom denna tid endast prof, som innehöllo rätt stora
mängder opastöriserad mjölk, reagera någorlunda tydligt.
Till reaktionen får vidare ej användas mer än högst 2 droppar l %
H202, då färgreaktionen, om mängden af H202 ökas, i samma mån
försvagas; mera utspädda lösningar försvaga likaså reaktionen.
Vidare bör man aktge på temperaturen vid reaktionens utförande. Denna
inverkar isynnerhet på reaktionstiden. Således gaf ett mjölkprof vid 8 grader
den föreskrifna färgreaktionen först efter ett par minuter, men då samma
mjölk uppvärmts till 35 grader, framkom en tydlig blåfärgning på mindre
äri I/2 minut. Vid försök med olika temperatur erhölls vid 30—35 grader
reaktionsoptimum såväl beträffande tid som färg.
Äfven en annan omständighet, nämligen närvaron af metallsalter, kan
påverka reaktionen. Ett prof å insänd vassle förhöll sig, som hade det
varit opastöriseradt; det gaf nämligen stark färgning med Storchs reagens.
Profvet upphettades till kokning, af kyldes och gaf fortfarande samma kraftiga
färgreaktion. Således måste framträdandet af reaktionen bero på någon
annan omständighet, och visade det sig vid närmare undersökning, att vasslen
var starkt järnhaltig (5 mg på 10 kem vassle) och att detta var anledningen
till reaktionen. Senare ha alla insända vassleprof undersökts på järn och
ha icke mindre än 82 % varit järnhaltiga, ett par visserligen i ytterst
små mängder, men några med ej obetydlig halt; dock ingen med på
långt när samma mängd som den ofvan anförda. Detta förhållande beror
gifvetvis på att paraphenylendiamin påverkar järnlaktat, som bildats
därigenom, att den sura vasslen förvarats i dåligt förtenta och därför rostiga
kärl. Utaf detta framgår nödvändigheten att vid vassleprof, som reagera,
liksom öfverhufvudtaget vid alla prof, där någon tvekan beträffande
färgreaktionen förefinnes, göra ett jämjörelseprof (precis samma mjölk
upphettad till minst 80 grader). Jag har äfven försökt att genom tillsats af
konserveringsmedel hindra reaktionens försvagande vid mjölkens frivilliga
surning. Formalintillsats visade sig därvid vara mycket nyckfull, då
visserligen ibland mjölkens förmåga att reagera med Storchs reagens
bibehölls, men i flera fall förstördes uppenbarligen enzymet hastigare, än då
mjölken var utan konserveringsmedlet. Med salicylsyra utföllo försöken
mera tillfredsställande, så att mjölken vid tillsats däraf efter en vecka
gaf betydligt hastigare reaktion än ett jämförelseprof utan
konserveringsmedlet. Hvad beträffar mängden af konserveringsmedlet, erhölls kraftigast
reaktion vid en tillsats af 0,1 % salicylsyra. Då så stor mängd som 1,0 %
användes, upphörde mjölkens förmåga att påverka Storchs reagens. Äfven
så ringa mängd som O, o l % salicylsyra hade ett gynnsamt inflytande på
reaktionshastigheten.
Sedan ofvanstående utarbetats, har dr. A. Hildebrandt1 i ett omfattande
arbete äfven berört föreliggande spörsmål. De viktigaste synpunkter, som
han där gör gällande, skola här i korthet omnämnas. Han anser sålunda,
att Ilothenfussers reagens med vissa af honom gjorda modifikationer (l gr.
1 I Lantwirtschaftliche Jahrbiicher B. L. sid. 177: »Die Verfahrung zur
Unter-scheidung roher von gekochter Milch.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
