Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
kom den bestämmelsen, att endast gamla lif smedel sfir mor fingo drifva
handel med lifsmedel.
En fullt tillfredsställande statlig prisreglering är ytterst svår: den största
svårigheten ligger kanske i att finna ut det rätta prisförhållandet mel- .
lan de olika produkterna. Så t. ex. hade man redan tidigt satt
maximalpris på säd, potatis, foderbetor o. d. Men för kreaturen hade inga
maximi-priser satts, priserna stiga oupphörligt och, när prisen ändtligen kommo,
stodo de i intet förhållande till sädes- och potatisprisen, det var för
landtmannen långt mer lönande, att — trots de strängaste förbud — utfodra
svin och nöt med säd och potatis, d. v. s. utöfver den tillåtna
mängden, i st. f. att sälja den som människoföda till de bestämda
högstpriserna. En ingående kontroll är ju så godt som omöjlig och straffen
synnerligen blygsamma — till stor sorg för alla ärliga människor. Som
botemedel hade man 2 förslag att välja på: dels att resolut sänka
köttpriset till den riktiga nivån eller att sänka köttpriset något, dels höja
sädespriset, så ät c utfodringen med denna ej blir lönande. Den senare
metoden mötte starkt motstånd, då den ju var en stor orättvisa mot de
mindre bemedlade; dessa ha ofta ej råd att köpa kött och ha ingen
nytta af prissänkningen men måste i stället betala mer för den viktigaste
nödvändighetsvaran, brödet. En lösning låge naturligtvis i att införa
olika priser och kortsystem för bemedlade och obemedlade. Det
framhölls vidare, att prisförhöjningen på sad vore nödvändig för att sporra
intresset för odlingen — alltså samma orsak som för det hos oss
föreslagna minimipriset. Det är naturligtvis ytterst svårt, jå omöjligt, att
göra alla till lags.
Faktiskt gå landtmännens och allmänhetens intressen i rakt motsatta
riktningar: landtmannen inse sin viktighet och vilja ha möjligast
mycket betaldt för sina produkter; allmänheten vill eller kan inte betala
alltför höga priser, den vill inte bli uppskörtad i det oändliga. Regeringen,
som här skall träda medlande emellan, har en ytterst svår ställning,
hon kan ju faktiskt icke företaga något steg, utan att komma i konflikt
med den ena eller andra parten! Att där gå den gyllene medelvägen,
därtill på ett organisationsområde, som förr var okändt, var en svår konst
som måste läras — fel voro oundvikliga; det är ej svårt begå fel, men
betydligt lättare att kritisera dem.
Som jag förut nämnde, var ej kötthandeln, utan kreaturshandeln
centraliserad. Likaså gäller maximipriset ej för kött, utan för
slaktboskapen, enligt slaktvikt. Då omkostnaderna kunna vara ganska olika, bli
också köttpriserna olika på olika orter.
I februari i år hade 12 tyska landtbrukshögskoleprofessorer ett möte
för att dryfta, hvad som vore att göra för att Öka produktionen af
lifsmedel. I deras memorandum föreslås sänkningen af köttprisen och
höjningen af sädesprisen; huruvida detta senare vore nödvändigt,
diskuterades med stor skärpa. Het kamp!
Håg kostade före kriget...... 164 Mk per ton hvete 199 Mk
hittillsvar. max.-pris ......... 220 » » » » 260 » ’
föreslaget pris..................... 260 » » » » 300 »
fastslaget » ..................... 270 » » » » 290 »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
