Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - COLISÆUM - Colisæum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla klockans predikan om att nyttja tiden väl syntes väl iakttagen dcruti, att allt i salen
var rent och fejadt, som till en högtid, utan att det just skett för tillfallet.
Den unga flickan, såsom hon nu satt, ifrig med arbetet, syntes icke vacker, ty
ansigtet, ehuru utan något frånstötande eller obehagligt drag, var dock kallt, munnen
sluten, och ögonen, som fastes på sömmen, betäckta af ögonlocken. Det ljusbruna håret
var uppstruket vid tinningarna, emot den tidens bruk, och som på en bondflicka högst
enkelt uppfastadt i nacken mycket slätt och snäft, som om egarinnan velat dölja dess
rikedom. Klädningen, af hemväfdt tyg, af tarfligaste slag och snitt, hade dock en
särdeles klar blå färg, som påminte om blåklint.
Sophia hette den unga flickan, som var dotter till kyrkoherden. Hon hade blifvit
moderlös vid femton års ålder, och sedan dess ensam förestått sin fars temmeligen stora
hushåll, med så mycket beröm, att hon nu fastän endast tjugotvå år ansågs såsom ett
mönster på sin plats.
Sophia hade alltid varit sin faders älskling, och var det nu mera än någonsin. Han
hade ett dystert lynne i följd af många svårigheter i yngre dagar, och skulle hafva varit
ännu dystrare, om icke Sophia uppehållit honom med sina älskliga omsorger. I socknen
hade funnits en komminister, hvilken hennes far aldrig kunnat lida, emedan denne var
en ovist nitisk och stridslysten man; men då vid dennes frånfälle en femtonårig son
v
lemnades hjclplös under påböljade studier, förmådde Sophia sin far att understödja
ynglingen.
Denne, som var jemnårig med henne, hade redan som gosse vunnit hennes välvilja,
och varit hennes första och enda lekkamrat. Sjelf blott femtonårig blef hon som en
mor för den femtonårige. Det understöd, som hennes far kunde bestå, var icke stort,
men det gick igenom henne, och ökades derigenom betydligt. Hon hade hela huset om
händer, förvaltade inkomsterna och bestridde utgifterna med en sådan skicklighet och
besparing, att hon var i stånd att gifva ynglingen mera än fadern lofvat, och försedde
honom med sådana nödvändiga klädespersedlar, som annars en mor gerna gifver sin son;
dertill uppmuntrade hon honom -för hvaije framsteg, och hade i sin förmåga att varna
och bestraffa honom för sådana förhetsningar, hvartill hans ungdomliga lynne ofta förledde
honom, på ett så mildt sätt, att han icke blott tålte det, utan rättade sig derefter i
allt. Han hade vistats sju år uteslutande i Upsala, och blott ett par gånger årligen,
gjort ett kort besök på prestgården, då han mest varit upptagen af fadern, så att de
begge unga särdeles på de sednare åren vexlat högst fa ord med hvarandra, men desto
flera bref, hvilka från hans sida vanligen innehållit meddelanden om hans ifriga arbete
och ständigt ökade tacksamhet, och å hennes sida af vänliga uppmuntringar och
förmaningar. Hon hade så tidigt fatt en husmoders plats, att hon blifvit van vid en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
