- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
16

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 9. Klosterlifvets begynnande upplösning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utkräfva dryga gärder af de kyrkliga stiftelserna, och följande
år begärde han lån i silfver och dyrbarheter från kyrkor
och kloster, hvarjemte han affordrade biskoparne särskilda
afgifter till rikets hjelp. År 1525 utverkade han sig rådets
bifall att underhålla ryttare genom att lägga dem i borgläger
i klostren äfvensom att få använda årets kyrkotionde
till krigsfolkets underhåll. Det var naturligt, att genom
en dylik beskattning missnöje skulle alstras hos den gamla
kyrkans män, såsom ock att klostrens användning till borgläger
skulle verka menligt för upprätthållande af tukt och
ordning. Kom så dertill, att det nya tänkesättet förklarade
lifstidslöftena ogiltiga och mer och mer utbredde den
öfvertygelsen, att Guds tjenst kunde värdigare förrättas
utom än inom klostermurarne, så inses lätt, att många
skulle börja se sig om efter anledningar att få lemna klostren.

I synnerhet trodde sig munkarne saklöst kunna öfvergifva
klostercellen, om de egnade sig åt evangelii förkunnande.
Redan 1524 voro i Vadstena öfverläggningar å bane
om Lappars och andras omvändelse. Biskop Brask sökte
väl stäfja missionsnitet; men Gustaf understödde och
uppmuntrade det. År 1525 lemnade en klosterbroder Vadstena
"på konungens befallning att föra Lappska folket till Guds
dyrkan", och följande vår begaf sig en annan Vadstenamunk
till Lappland, "med konungens minne och goda tillåtelse",
för att der predika kristen tro och, om så lägligt
vore, upprätta en skola för "lappars och andra gode mäns
barn i den landsändan". Men äfven klosterfolk, som af
andra skäl utträdde, kunde räkna på konungens skydd.
Då en broder i Arboga franciskanerkloster öfvergifvit detta,
tog konungen den förlupne i försvar, och likaledes gaf han
sitt skydd åt Olof Tyste och hans trolofvade brud, som
blifvit vigd till nunna, men af fästmannen uttogs ur klostret.

Att konungen gerna ville komma åt de stora klostergodsen,
visade han snart i verk och gerning. På herredagen
i Vadstena i Januari 1526 väckte han, fråga om
indragning af Mariefreds eller Gripsholms kloster, till hvilket
han påstod sig ega arfsrätt på grund af sin slägtskap med
klostrets grundläggare Sten Sture den äldre. Rådet
godkände konungens anspråk. Inom ett år utrymdes klostret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free