Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 11. Konung Gustafs förhållande till Peder Sunnanväder, mäster Knut och Johannes Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrågavarande valet konfirmeradt, ty vi hafva bestämda
underrättelser derom, att Petrus Magni i Rom blef vigd till biskop
i Vesterås den 1:sta Maj 1524.
Hemkommen till Stockholm, ditkallade konungen hela
Upsala domkapitel för val af ny erkebiskop. Härtill
utsågs Johannes Magnus likaledes på konungens förslag.
Denne Sveriges siste katholske erkebiskop var född 1488 i
Linköping, der fadren var borgare, samt befordrades vid 18
års ålder till kanik i Linköping och Skara. Sedermera
besökte han universiteterna i Köln och Löwen och njöt vid
det sistnämnda undervisning af dåvarande professorn
derstädes, den lärde och fromme Hadrianus af Utrecht,
hvilken snart blef påfve under namn af Hadrianus VI och
innehade Petri stol från 1521 till 1523. Efter sin återkomst
till fäderneslandet skickades Johannes Magnus af Sten Sture
den yngre till Rom, för att vid den påfliga kurian bevaka
riksföreståndarens och fäderneslandets angelägenheter.
Sedan Sten Sture dött, drog sig Johannes undan till Perugia,
hvarest han emottog en theologisk lärostol. Men ryktet
om Stockholms blodbad väckte hans fosterländska
deltagande, hvarföre han skyndade tillbaka till Rom och
uppträdde inför påfven Leo X, i svenska folkets och
rättvisans namn fordrande hämd för det grymma dådet.
Sedermera, då hans forne lärare Hadrianus VI hade intagit Petri
stol, skickades han af denne påfve om våren 1522 såsom
legat till Sverige i ändamål att tillintetgöra de lutherska
villfarelserna, bevara de frommas hjertan i tron och besörja
andra till kyrkan hörande angelägenheter.
Johannes Magnus anlände till fäderneslandet just under
den vigtiga valriksdagen i Strengnäs. Men det visade
sig snart, att han ej var rätte mannen för ett så svårt
uppdrag. Han var kunnig och välmenande, men fåfäng,
svag och obeslutsam. Till hela sitt lynne foglig och
obenägen för oro och strid, var han mer böjd för att gifva vika
och falla undan, än att envist hålla på sin åsigt,
hvarjemte utsigten att komma åt den lediga erkebiskopsstolen
torde hafva förmått honom att hålla sig stilla och med
mycken skonsamhet behandla de nya lärorna. Utan tvifvel
ansåg konungen legaten såsom en temligen oskadlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
