- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
21

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 11. Konung Gustafs förhållande till Peder Sunnanväder, mäster Knut och Johannes Magnus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

person och lät derföre, såsom nämndt är, på hösten 1523 välja
honom till erkebiskop, hvarefter Johannis yngre broder,
domprosten i Strengnäs Olaus Magnus sändes till Rom
för att utverka konfirmation och konsekration, hvarom ock
konungen, biskop Brask och flere utländske biskopar
anhöllo. Den nye påfven Klemens VII var visserligen icke
benägen att lyssna härtill. Ty så länge Gustaf Trolles
sak ännu var i kyrklig mening oafgjord, kunde ingen ny
erkebiskop af påfven erkännas. Men i Maj 1524 utfärdades
dock en påflig bulla, som med hänseende till kapitlets
val förordnade Johannes Magnus att vara Upsala stifts
administrator, intill dess den för brott anklagade Gustaf
Trolles sak fått ett slut, hvadan Johannes nu icke blott
ifrån konungens och kapitlets, utan ock från påfvens sida
erhållit bemyndigande att i Upsala besörja de erkebiskopliga
göromålen.

På sin nya plats fick Johannes från biskop Brask
ideligen mottaga uppmaningar att stäfja det lutherska
kätteriets utbredande. Likväl vågade erkebiskopen ej öppet
motsätta sig konungen, ej heller vidtog han några
kraftåtgärder, helst sådant icke stämde öfverens med hans
fogliga och fridsamma lynne. Också var förhållandet mellan
honom och Gustaf i början ganska godt, så att han fick
röna många bevis på sin konungs ynnest och förtroende.
Men snart skulle det blifva annorlunda. Johannes Magnus
företog visitationsresor i sitt stift och utvecklade dervid
mycken prakt och ståt, så att han kringreste med ett följe
af omkring 200 personer och hade flere af rikets ädlingar
i sin tjenst. Desslikes började han nu ifra mot det lutherska
kätteriet och aflät från Ljusdal i Helsingland den 20:de
Febr. 1526 till den papistiske ifraren erkebiskop Olof
Engelbrechtsson i Trondhjem ett bref med underrättelse, att
han i början af Mars ämnade vara i Jemtland, och med
begäran om ett möte derstädes med Olof för gemensam
öfverläggning om de nordiska rikenas och den kristna
kyrkans angelägenheter. Huruvida det beramade mötet kom
till stånd, är obekant. Men kännedomen om underhandlingen
kunde icke annat än öka det missnöje, som redan
hos konungen uppstått med anledning af erkebiskopens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free