- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
23

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 11. Konung Gustafs förhållande till Peder Sunnanväder, mäster Knut och Johannes Magnus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Emellertid synes Johannes icke alldeles hafva
uppgifvit hoppet att en gång kunna återvända hem och ånyo
utöfva sitt embete. Ifrån Danzig, der han vanligen
uppehöll sig, arbetade han ifrigt för, att påfven måtte bevilja
hans egen och de öfriga valda svenska biskoparnes
konfirmation. Han förklarade, att han ej vågade sig hem till
Sverige, utan att först af påfvens hand hafva mottagit det
erkebiskopliga pallium. Men den hel. fadren dröjde att
lyssna till den landsflyktige erkebiskopens bön, och under
tiden släcktes allt hopp om återinsättelse i embetet genom
de underrättelser, som inlupo om Vesterås riksdag och hvad
dermed stod i sammanhang. Först åtskilliga år derefter
och sedan ingen utsigt längre fanns att kunna återknyta
förbindelsen mellan Rom och den svenska kyrkan, fann
påfven ändtligen för godt att definitivt afgöra frågan om den
lediga erkebiskopsstolen i Upsala. Johannes Magnus
anbefaldes att 1533 komma till Rom, der han erhöll påfvens
konfirmation, vigdes till erkebiskop i Upsala och tillika
förordnades att vara påfvens legat i Sverige med uppdrag
att återföra dess kyrka till apostolisk och katholsk enhet.
Men det var nu för sent. En protestantisk erkebiskop hade
redan i två år suttit på Upsala biskopsstol, och bandet
mellan Rom och Sverige var slitet för alltid.

De sista 7 åren af sitt lif uppehöll sig Johannes Magnus
uti Italien. Han led ofta nöd, ty länge fick han tigga
förgäfves om ett årligt underhåll, och när det ändtligen af
kardinalkollegiet beviljades, synes det hafva varit knappt
tillskuret: Trots sin fattigdom skall dock den fåfänge
prelaten hafva velat i någon mån upprätthålla sitt embetes
yttre glans och säges städse hafva varit omgifven af icke
mindre än sex tjenare. Johannes Magnus dog i Rom 1544
och begrofs i Peterskyrkan på påfvens bekostnad. Hans
broder Olaus Magnus blef nu af den hel. fadren nämnd och
vigd till erkebiskop i Upsala. Denne man, som troget
delat sin broders vedermödor, kom dock aldrig hem till
Sverige, och med honom (han dog i Rom 1558) upphörde
Upsala erkebiskopsstol att ens till namnet innehafvas af en
romerskt-katholsk metropolit.

Det kan förtjena nämnas, att begge dessa bröder hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free