- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
24

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 11. Konung Gustafs förhållande till Peder Sunnanväder, mäster Knut och Johannes Magnus - § 12. Vesterås riksdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utmärkt sig såsom historieskrifvare. I Danzig sammanskref
Johannes sin Historia metropolitanæ ecclesiæ Upsaliensis,
fortsatt till brodrens död af Olaus och utgifven i Rom efter
begges död år 1560. I Venedig författade Johannes sin
berömda Historia de omnibus Gothorum Sueonumque regibus,
hvilken Olaus utgaf i Rom 1554. Året derpå utkom äfven
i Rom Olai eget stora verk De gentium septentrionalium
moribus et rebus memorabilibus
. Utan tvifvel vittnar det
fördelaktigt om de begge brödernas kärlek till fosterbygden,
att de i landsflykten sökte upplifva minnet af sitt
fädernesland genom att teckna dess framfarna öden och åt
efterverlden meddela, hvad de hade sig bekant om de
nordiska förhållandena såväl i kyrkligt som borgerligt
hänseende.

Innan ännu Johannes Magnus hade lemnat Sverige,
hade Peder Sunnanväder och mäster Knut i harmen öfver
sin afsättning begifvit sig till Dalarne, för att underblåsa
upprorslågan mot konung Gustaf, hvarpå de togo sin
tillflykt till erkebiskopen af Throndhjem. Konungen fordrade
deras utlemnande. Men erkebiskop Olof kände Gustafs
benägenhet för Luthers lära och hyste alls ingen lust att för
hans hämnd blottställa män, som af kärlek till den gamla
kyrkan fallit i hans onåd. Emellertid måste erkebiskopen
slutligen gifva efter. Han utlemnade först mäster
Knut och några månader senare äfven Peder Sunnanväder.
De stäldes begge två inför rätta och dömdes såsom
högförrädare, hvarpå de i Febr. 1527 blefvo halshuggne,
Peder i Upsala och Knut i Stockholm. Straffets stränghet
var en tydlig varning för de katolske prelaterna, hvilka
nu började märka, att deras kyrka i Sverige var i allvarsam
fara. Dock snart kom en riksdagskallelse, som ännu
tydligare förebådade den stora brytning, som förestod.

§ 12. Vesterås riksdag.



Redan den 23 April 1527 utfärdades kallelse till
allmän riksdag i Söderköping vid pingsttiden. Der skulle
bland annat den hittills uppskjutna ransakningen angående
tvedrägten inom kyrkan företagas. Af sådan anledning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free