- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
38

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 15. Biskop Brask lemnar landet - § 16. Biskopsvigning utan påflig konfirmation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landsflyktige biskopen. "Fordomdags", skrifver konungen,
"plägade gode män gå nödige under biskopsembete, men sedan
de voro dertill komne, voro de till frids att lida döden
derutinnan och ville icke skiljas vid sina får, med mindre
de vordo drifne dem ifrån. Så är det icke skedt med eder,
utan I hafven gjort tvärtemot: sjelfve hafven I trängt eder
dertill, och sjelfve hafven I onödd och otvingad lupit
derifrån. Så länge eder sak hade sig så, att I kunden mjölka,
klippa och slagta fåren efter eder vilja, så blefven I
tillstädes. Men när Guds ord kom och sade, att I skullen
föda Kristi får, och icke klippa och slagta dem, så flydden
I. Huru I dermed hafven bättrat eder sak, må hvarje god
man döma om." Utan tvifvel hade konungen rätt i mycket
af hvad han här säger. Biskop Brask kan ej räknas till
dem, som varit beredde att offra allt, hellre än att svika
sin herdepligt. Men fastän han icke hade nog mod att
blifva martyr för sin tro, lider intet tvifvel, att han dock
var sin kyrkas sak upprigtigt tillgifven. Mer än någon
annan kämpade han för papismens upprätthållande, och
utan all fråga var han reformationens kraftfullaste och
inflytelserikaste motståndare i Sverige. Till hans heder må
dock nämnas, att så mycket han än sökte motarbeta Gustaf
Vasas nydaningsverk, så deltog han aldrig i någon af de
många upprorsplanerna mot konungen. Ty han var med
all sin nitälskan för det gamla kyrkoskicket en alltför varm
fosterlandsvän och för mycket öfvertygad om Gustafs
oumbärlighet för Sveriges frihet och sjelfständighet, för att
någonsin vilja hjelpa till att rycka spiran ur den store
konungens hand.

§ 16. Biskopsvigning utan påflig konfirmation.



Om hösten 1527 lät Gustaf tillkännagifva, att han i
Januari påföljande år ämnade låta kröna sig. Men härtill
fordrades vigda biskopar. Sedan Brask flytt ur landet,
funnos blott två sådana, nämligen biskoparne i Vesterås
och Vexiö. Men desse voro mycket gamla och kunde
derföre knappast anlitas. Magnus Haraldi i Skara och
Magnus Sommar i Strengnäs hade visserligen redan i flere


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free