- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
57

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 26. Rättegång mot mäster Olof och mäster Lars - § 27. De begge äldsta reformatorernas sista lefnadsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mest klarseende bland den protestantiska kyrkans första
författningsordnare.

Värst af allt var, att de begge anklagade på mycket
lösa grunder beskyldes för otrohet mot konungen. De
skulle nämligen hafva känt, men förtegat en af Hansestäderna
flere år förut föranstaltad sammansvärjning mot konungens
lif. Under hemlig bikt skulle de fått någon vetskap
om förräderiet och af sitt samvete känt sig pligtiga till
stillatigande. Det var på grund af denna beskyllning, som
domstolen, bestående af 15 konungens "råd och gode män",
bland hvilka sjelfve erkebiskopen, ehuru broder till den
ene af de anklagade, måste intaga en plats, den 2:dre Januari
1540 afkunnade dödsdom. Anmärkningsvärd är den brådska,
med hvilken målets handläggning bedrefs. Den vidlyftiga
anklagelseakten skall hafva blifvit producerad
nyårsafton, och redan den 2:dre Januari föll domen, så att
de anklagade hvarken fingo tillfälle att taga kännedom om
anklagelseaktens innehåll eller ens ingå i något svaromål.
Så långt som till att låta verkställa en på sådant sätt fäld
dödsdom gick dock konung Gustaf icke. Domstolen lät
anhålla om nåd för de dömde, och denna gafs så, att
dödsstraffet förvandlades i dryga penningeböter, hvilka Olai
vänner i Stockholm för honom erlade, hvaremot mäster
Lars måste betala bötesbeloppet af egna tillgångar, som
derigenom nästan alldeles medtogos.

§ 27. De begge äldsta reformatorernas sista lefnadsår.



Efter nära 17-årigt deltagande i kyrkans och statens,
offentliga angelägenheter drog sig Laurentius Andreæ
tillbaka till Strengnäs. Erkedjeknedömet derstädes synes han
hafva mistat redan 1534, och det i Upsala nödgades han
frånträda 1540. Utblottad på allt, skymfad och förgäten,
måste han, sannolikt under bekymmer och nöd, tillbringa
de sista tolf lefnadsåren till sin död den 29 April 1552.
Konung Gustaf gaf ingen upprättelse åt sin en gång så
högt stälde och sedan förskjutne trogne rådgifvare. Men
efterverlden skall säkerligen aldrig underlåta att med
tacksamhet erinra sig den man, som först satte svenskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free